Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Musikalisk höstrevy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN
TE
-——
Musikalisk höstrevy.
Af Volontaire.
Om våren är naturfoglarnes förlofvade tid i vårt land, så tycks
deremot hösten med förkärlek väljas af de ur Europas stora konstvoliere
utflugna sångfoglar, som hedra våra öron och börsar med sin ankomst
till ultima Thule. Och detta ultima Thule, som förr af så många am-
bulerande stjernor ansågs som björnars och isbergs hemvist — Adelina
Patti måtte tro så än. — har omsider blifvit taget till nåder och infattadt
i rese-tournéernas plan. Den ena storheten efter den andra började
finna, att de här kunde skörda både guld och lagrar, och till slut kom
till och med — Christine Nilsson.
Men det är att beklaga, att hon knappast mer än en gång — den
första år 1876 — kom, så att säga, riktigt d. v. s. såsom operasånger-
ska. Hennes »cadeau de noce»-uppträdande 1881 var alltför fragmen-
tariskt för att kunna lemna några starkare intryck efter sig och nu —
denna höst — har hon konserterat, endast konserterat, och detta till
— 12 kronor biljetten. Guld och lagrar!
- Christine Nilsson såsom konsertsångerska är nog en mycket angenäm,
intressant och lifvande företeelse, men icke är hon denna Christine Nilsson,
som hänfört verldens främsta musikmenniskor och lagt både gamla och
nya verlden beundrande för sina fötter. : Allraminst nu — då det säger
sig sjelft att hennes sångmaterial icke kan verka med samma bedårande
trollmakt som i ungdomens vår. Nu behöfver hon mer än väl en scen,
för att visa hvad Christine Nilsson är i sin högsta potens. Och det
var detta man beklagade icke blef af denna gång. Och nästa —?
Då nu Nilsson icke kom att uppträda på en riktig opera-scen,
sökte hon ersätta skadan med att förvandla tribunen till opera-tilja.
Att hon gjort detta med mycken konstfärdighet, med förtrollande grace
och esprit, lär dock ej kunna hindra ett opartiskt bedömande att finna
denna »konsternas sammanblandning» betänklig, ja nära nog vådlig. Om
hon ock understundom med sina rika medel verkligen förmådde åstad-
komma illusion, så låg det ju i sakens natur, att den skulle bli af så
efemer art, att åhöraren kom i den obehagliga dilemma, som Napoleon
I sägs ha uttryckt i de orden: "Du sublime au ridicule etc. Och för
öfrigt — hur gick det med den majoritet, som ej hade resp. »Lohen-
grin», »Trubaduren» etc. på sina fem fingrar? För dessa blir utan tvifvel
detta Nilssons manér mera konstighet än konst.
NÄS FR ORIENTENS ÖRE rr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
