Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - General Grant, en minnesruna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
———— ROTTNE moon ST VESAASNGST KRIS TANNINER CN I CA RS RR
General Grant.
1
Vid krigets slut var den man, som anfört de segrande
arméerna, ännu ej fyrtiotre år gammal. Någon väsentligare
förändring hade han ej undergått, man varseblef alltjemt
hos honom detsamma, som hos kaptenen från det mexikan-
ska kriget och hos köpmannen uti Galena. Den rådighet
och den vågsamhet, som han lade i dagen vid Donelson
och Vicksburg, hade förebådats vid Panama och Carita San
Cosme; den uthållighet, som han visade prof på vid Rich-
monds . belägring, var nu endast en högre grad af utveck-
ling af de egenskaper, som kommo honom att söka sin
utkomst genom hvarjehanda sysselsättningar och att ej
uppge försöket att vinna lyckan, fastän hon under många
och fruktlösa år nekat honom sin gunst.
Grants goda lynne svek honom ej heller någonsin; och
aldrig var det så gladt, som när faran var öfverhängande.
Det föreföll, som om hvarenda en af hans själsförmögen-
heter skulle framträdt skarpare under strid. Mannen, som
många ansågo för trög och till och med långsam, blef då
hurtig och beslutsam. Lades väl en gång sakernas hela
sammanhang fram för honom, så behöfde han sedan aldrig
lång tid på sig för att afgöra, huru man borde handla.
Jag frågade honom en gång, huru han kunde förhålla sig
så lugn i fruktansvärda ögonblick eller sedan han gifvit en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
