Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - General Grant, en minnesruna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
truppafdelning ordre att gå i striden, eller då han ledde
någon invecklad manöver. Han svarade, att han visste sig
hafva gjort sitt allra bästa, och bättre kunde han ej göra
det; andra skulle möjligen kunnat gifva en klokare ordre
eller bestämt sig för en rörelse, som utfallit lyckligare,
men han var medveten om, att han hade gjort allt hvad
han kunde, och oroade sig ej sedermera öfver, om hans
mening eller hans beslut kunnat vara annorlunda. Att han
var bekymrad för, huru hans planer skulle utfalla, faller af
sig sjelf, men aldrig var han tvehågsen, huruvida han borde
ha utfört dem eller ej... Såsom till exempel den attonen,
då slaget stod vid the Wilderness och hans armés höger
hade blifvit uppbruten och måst intaga en annan ställning,
och efter det han utdelat ordre för nya anordningar -— då
gick han in i sitt tält och sof lugnt hela natten.
Denna sjelftillförsigt, som ej var öfvermod, ty han
talade ofta om Sherman som den störste af då lefvande
härförare och efteråt om Sheridan i likadana ordalag —
denna sjelftillförsigt alstrade sinneslugn och stälde alla hans
själsförmögenheter till hans eget förfogande. Detta var hela
hemligheten af hans mod och den ståndaktighet, hvarmed
han vidhöll sina beslut. ej i en enda strid endast, såsom
vid Shiloh, utan allt igenom de förfärande förluster och
drabbningar, som förekommo under bataljen vid the Wil-
derness. Under alla dessa skräckfulla fyrtio dagar och
nätter vacklade han aldrig; aldrig ens för ett enda ögon-
blick tänkte han på att draga sig tillbaka, och ej: en enda
.gång svek modet honom. Till och med efter den häftigaste
strid och den mest oerhörda manspillan visste och kände
han ändock, att det endast var genom att ånyo företaga
samma manöver, som han kunde segra, och med samma
orubblighet- utdelade han igen sina ordres.
Icke som så att han ej frågade efter menniskolif och
menniskors lidanden. Jag har sett honom aflägsna sig från
en hinderridt,. derför att han hade; motvilja för ”Art;use
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
