Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - General Gordons dagbok, af Helen Zimmern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
889
Khediven till sina baler bjöd män, som Gordon låtit arrestera
för att undergå bestraffning, nedlade han befälet i förtviflan och
med afsmak. Detta var just hvad man önskade i Cairo. Gordons
metod var för genomgående för att behaga regeringen och deras
paschar, hvilka man, enligt Gordon, har att tacka för alla oro-
ligheter i Sudan, emedan de i regeln göra sig skyldiga will röf-
verier af värsta slag. Gordon behöfde hvila och tillbragte år
1883 vid Jerusalem, der , han författade en till hälften mystisk
till hälften vetenskaplig betraktelse öfver den heliga grafven, under
det han kamperade utanför staden och lefde uteslutande af örter
och frukter samt gaf alla sina penningar åt de fattiga. Han var
ännu en gång på väg att under konungens af Belgien auspicier
försöka det herkuliska arbetet att utrota slafhandeln, då voz
populi i England under den egyptiska krisen frågade: »hvar är
Kina-Gordon ?» ty detta binamn hade han bekommit. Folket
insåg att om någon kunde bringa nationen ut från den återvänds-
gränd, i hvilken regeringens vacklande politik hade infört dem,
så var denne man Gordon. Inom tjugufyra timmar efter sin
återkomst till England, var han på väg till Sudan. Med hvil-
ket resultat! Vi känna det nu alla. Hvad honom sjelf beträffar,
trodde han att Gud skulle föra honom genom alla svårigheter,
och utan fruktan gick han framåt. Han kallade honom. >»Jag
gör ingenting; jag är verktyget, hvarmed trävirket arbetas. Tim-
mermannen riktar det. Om det förlorar sin skärpa, måste Han
hvässa det. Om Han lägger bort mig, och tager ett annat verk-
tyg, måste jag finna mig deri. Ingen är oumbärlig för Honom.
Smickra er icke med att Han behöfver er. Det är en heder
om Han använder er.> Han: egde den stilla, inre friden, hvil-
ken ej låter rubba sig af menniskors beröm eller tadel. I san-
ning en vacker karakter, i hvilken på ett blott allt för sällsynt
sätt voro” förenade handlingskraftens och sedlighetens genius. Och
nu. har han gått bort ur vår åsyn. Men som. apostelen Paulus
säger i en af sina epistlar, >Varande död, talade han lik-
väl.> Inom de senaste veckorna har till engelska folket utsändts
Gordons testamente. Länge och ifrigt afvaktade, utgöra de sista
ord general Gordon skrifvit till engelska folket under hans ens-
lighet i Khartum, -— åtminstone de sista, hvilka kommit allmän-
heten till del — en originel och högeligen intressant volym. Den
omfattar innehållet af de sex dyrbara manuskript, hvilka den 22:a
sistlidne januari öfverlemnades till sir Charles Wilson i: Metem-
met af den officer som förde befälet på general Gordons ångbåt,
och voro skrifna för regeringens instruktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
