- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1885 /
900

(1881-1891) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Några samvetsfrågor för damerna, derjemte en historisk moderevy af d:r Emil Nilsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

200

ter är nog detta ett uttryck för ett renlighetsbehof. Men att
detta långt ifrån varit driffjedern, visar den omständigheten att
på fera trakter endast qvinnorna underkastas denna process
under det mannen enligt modets kraf bär ett ovanligt långt nedåt
ryggen hängande hår, hvars vård förorsakar honom mycket huf-
vudbry och tidsspillan.

Hos de vilda stammarne, der modet föreskref den kala hjes-
san, var emellertid rakningsprocessen ingalunda någon smärtfri
operation så länge fliintan och benstycket fick tjenstgöra som rak-
knif. Hårpiskan, japanesens stolthet, har i något förändrad gestalt
äfven 1 Europa firat sina triumfer och långt ifrån omöjligt är att
den ännu en gång, tack vare modet, kan komma till heders.
För närvarande spela emellertid lösgodset i vexlande former och
nackknutens läge, nu förlagd uppöfver hjessan, hufvudrollen. Emel-
lan det långa skråmessiga artisthåret, som gjorde ett hastigt slut
på Absalons promenadridter, och det kortstubbade kavallerioffi-
cershåret med sina häfdfasta krokar gifves för öfrigt graderingar
1 legio.

Ögonhåren ha hos oss fått sitta i orubbadt bo. I några
trakter af Afrika är emellertid den qvinliga skönheten oförenlig
med deras tillvaro. Här uppryckas dessa samvetsgrant med ett
slags små pincetter, som på afrikanskans toilettbord är en lika
nödvändig artikel som hår- och nageltången hos oss. Naglarne
ha ej heller gått fullt fria; i Kina finnes till exempel en sekt
eller ett slags munkskrå som med oerhörd möda vårdar dessa så
att de få en längd af flera tum utanför fingertopparne. Misstaga
vi oss ej allt för mycket, har en tendens åt detta hållet äfven
gjort sig gällande annunstädes, yttrande sig i de långa gåspenn-
formigt tillspetsade naglar man en tid såg hos den elegante fa-
nören.

I Orienten anses brunfärgade naglar höja de qvinliga behagen.

Tatueringen — benämningen lär härleda sig från Tahiti
ett af de mest utbredda mode-ingreppen. Hos folkslag, der en
beklädnad ej var pockande af behofvet påkallad, hade modet ingen
annan utväg att tillgripa. Hos dessa var också denna tillpynt-
ningsprocess så oundgänglig och vanlig att en otatuerad helt säkert
gjorde en lika slät figur och skulle väckt samma uppseende och
ogillande som: en naken på de parisiska boulevarderna. Men äfven
hos folkslag som vetat förskaffa sig en beklädnad var ej detta
bruk bannlyst. Partier som ej doldes af beklädnaden tilltygades
fortfarande på samma sätt. Nutidens sminkning och medeltidens
moucher är ingenting annat än ett slags afart som härifrån leder

är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:30:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1885/0936.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free