Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Vår konstitutionella utveckling efter 1865, af Fritz Krook - II. Regeringen och riksdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bestämmanderätten (tfver den allmänpa bevillningen kan lemna,
finner man snart nog redan af en sådan omständighet aom den,
att allmänna bevillningens belopp i vår statsförvaltning utgör
endast en tjugondedel af statsverkets samtliga inkomster, och att
dess årliga belopp motsvarar endast ungefär en fjerdedel af en
statsverkets reservfond, bvilken riksdagen en gäng för alla stält
till regeringens omedelbara ooh uteslutande förfogande.
Men, det är sant: allmänna bevillningen måste alltid
fortfara att utgå, och således måste riksdagen alltid hafVa qvar denna
del af sin befogenhet. Ja, mycket riktigt, ty p& dessa svaga
lerfötter af en hvarje år voterad bévillningsstadga hvilar sedan
^ngo år tillbaka en sådan dnbbelkoloss som en betydande del
af hela svenska folkets representationsrätt plus hela det
kommunala finansväsenet. Förutsatt att svenska -statsverket något år
icke skulle behöfva dessa fyra eller fem millioner, som allmänna
bevillningen lernnar, det funnes då endast en utväg. Furst
Bis-marck omskref en gång på sextiotalet ett’ beryktadt cyniskt
uttryck med att säga, att om Italien icke ftmnits, skulle man sett
sig nödgad att uppfinna det. På samma sätt finge då den svenske
finansministern säga: finnas icke behofven för en allmän
bevillning, måste man finna upp dem. 1
Man har redan gjort mer Hn det. Alhnftnria beviUningen,
relativt obetydlig till sitt belopp, spelar såsom en första
beräkningsgrund i vårt 8tat8lif en så betydande rol att man redan långt
före detta funnit det lämpligt att oåterkalleligen läsa fast den vid
ett en gång för alla fixeradt belopp, den ominösa
»bevillnings-kronan». Låtom oss, för att* undanrödja alla missförstånd, så
godt genast säga, att vi anse den allmänna bevillningen vara en
den rättvisaste skatteform det gerna är möjligt att tänka sig.
Men det är hvarken rättvist eller ens klokt att fixera den vid
ett visst belopp söm man gör hos oss. Alhnänna bevillningen
är till sin natur så väl som i våra svenska grundlagars
oförtydliga stadganden en suplementärskatt, att utgå vid fall af behof och
afsedd att till sin’storlek vexla med behofreii* Bögar man
dere-mot att en gång för alla bestämma den till ett visst oföränderligt’
belopp, kan det ju också inträffa, att man får se den efter hand
antaga karaktären af en sådan statsverkets »ordinarie inkomst»,
bvar-öfrer regeringen som bekant delar riksdagens bestämmanderätt. *
* Vill man hafva eU rätt tydligt bevis på till hvilka abenrditeter
deana missnppfattning, afiugttig eller omedveten, af aUmänna bevillningen
kan föra, finner man detta i ett arrangement, 00m vidtogs under den tid
hr H. Forssell var chef för finansdepartementet och hvartU) idén väl derför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
