Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Vår konstitutionella utveckling efter 1865, af Fritz Krook - II. Regeringen och riksdagen - III. Efter tjugo år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dermed vore det d& också slut med ända till skenet af en
riksdagens kontrollerande myndighet öfver den verkställande
maktens ansvarige utöfvare.
III.
Efter tjugo år.
Att representationsreformens följder med afseende på v&r
Statsrättsliga utveckling hittils icke blifvit annorlunda än de nu
visa sig; att förhållandet mellan de b&da statsmakterna Apnu i
dag är. så litet ojrdnadt, och att till och med bevillningsrätten,
detta första grundvilkor för ett representativt styrelsesätt, snarare
tyckes på väg att försvagas än att stärkas i riksdagens bänder,
allt detta är faktg, som icke kunna förnekas, ilade den nya
riksdagsordningen fiLtt verka, som man väl på många håll trodde den
skola komma .att göra, som ett formgifvatyde uppslag till en
fortsatt konstitutionel utveckling, då skulle helt /säkert vid det här
laget mycket sett annorlunda ut både inom vår riksdag och
der-utanför. Den nya grundlagen skulle då icke varit sitt eget mål,
utan ett ändamål för andra och högre uppgifters lösning.
Men detta tyckes just vara hvad man från andra håll ville
undvika. Så l&ngt tidsutdrägt och ett ofruktbart motstånd är i
fråga, har ju c)enna taktik ookså hittils krönts af snart sagdt all
möjlig framgång. Sedan m$n nu sett huru fåfkngt ett liknande
motstånd sist och slutligen visade sig varay .der det riktades mot
ett likformigt beskattningssysjtem, kan man väl’ emellertid äfvea
hoppas, att det skall visa sig lika maktlöst äfven på andra håll.
I båda fallen har nämligen motståndet utgått från samma
också får antagas hafaa uppstått hos denne utmärkte statsekonom, som
äfven i andra afeeenden hann med att i vår statshushållnings historia
efierlemna varaktiga minnen af sitt skarpsinne och sin räknekunnighet.
Nar behofvet nougade vederbörande att soka draga större inkomster från
den allmänna bevillningen, ett behof, som för öfrigt kan och bör uppstå
nar som helst, fann far Éomell på den ganska lyckliga idén att införa
något som han kallade en tilläggsbevillning* Ett tillägg på en
tilläggsskatt! Och hvarför inte sedan ett tillägg på tillägget? Men om man
i stället för att begå denna oformlighet, med något storre både politisk
och ekonomisk ärlighet hade höjt allmänna bevillningen för den tid
behofvet Hekto till 1 kr. 50 öre, så kunde detta ju kommit falk att tänka på
att »bevillningskronan» icke i sig sjelf är den orörliga storhet man vekst
göra henne till, utan att större behof när som helst kunna komma att
göra anspråk på storre tillskott från detta håll. Och det var väl den
föreställningen man ville undvika att framkalla. Det går lättare att draga
inkomster från de indirekta skatterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
