Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Stockholms dramatiska scener, öfversigt af Passepartout
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtminstone göres typisk för det slags folk, som skall
framställas. Ofver allt finnas ju olika individer, men det är den
hufvudsakliga typen det här är fråga om. I Herr ministern
på Nya teatern sågo herrarna verkligen ut som parisare,
men det var så ovanligt att det påpekades i hela vår press
som en extra förtjenst I Denise påminner herr
Theger-ström nog om en soldat från kejsardömet, men så går herr
Elmlund i stället omkring med bockskägg och den
hederlige Thouvenin, tolkad af honom, var nära nog alldeles samma
yttre menniska som generalkonsul Bunge, Daniel Rochat
och — doktor Rank.
Herr Fredriksson, som förr spelade stångpiskroller i
mustascher och som spelade den polske prins Panin utan
tecken till maskering, har på sista tiden gjort ett par
karak-täriska figurer. Den ypperligt individualiserade Relling till
exempel, och nu sist den buttre Sandén, som fru Agrell
har allt skäl att vara honom tacksam för.
Men den figuren faller inom det svenska dramat, for
hvilket herr Fredriksson kan bli en stödjespelare liksom
han varit centralpunkten, kring hvilken de franska
komedierna vändt sig. Sandén skulle vara mästerlig, om herr F.
endast ville frångå sin gamla vana att liksom stryka under
sina repliker, att lägga en onaturligt forcerad tonvigt pä
det han har att säga. Inte talar någon så ansträngt i
lifvet. Sandén talar nog något olikt mot den franske
eleganten herr Fredriksson, men han »stryker under»
ihärdigare än någonsin och detta blir pinsamt att höra, i
synnerhet då det förekommer hos en af våra allra förnämsta
"sceniska konstnärer, som mycket väl kan tala fullt
okonst-ladt, när han vill.
I Ensam bar fru Hwasser upp hufvudrollen. Hennes
stil är ej den yngsta skådespelerskans — om jag far nyttja
detta oegentliga uttryck »skola» — och den drar ej alltid
jämt med den yngsta diktningens anda. Men särskildt i
Ensam gaf fru Hwasser ett så genomhjertligt uttryck åt
moderns samlade kärlek till dottern och åt vissheten att de
båda en gång skola finna hvarandra, — och i hennes spel
fans det utsökta detaljer, sådana det fordras helt annat än
blott rutin att åstadkomma. Att hon blef abstrakt i styckets
slut är ej hennes fel.
Då det gäller tänkande skådespelare, kan man taga för
regel att, om rollen är karaktäristisk, individuell, natursann,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
