Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Tvenne sånger ur En samhällsförbättrares saga. Ofullbordadt epos i tjugofyra sånger (Hjeltedikt i tre sånger om Le Sénateur de Suède), af Scævola den andre - Femtonde sången. Före drabbningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O, detta svenska folk, det är så snällt,
Så fredligt och så lugnt till sin natur;
Jag mins ju hur mitt ångkök grundades,
Jag mins den lysande, den stolta fest,
Hvarmed det vigdes in. Jag mins hur ärkebispen
På denna festen nämde mig sin vän
Och hur jag hedrades med samma namn
AT Nisbeth och af Hagström!
Den vinst som lofvats abonnenterna
Jonglerades så lätt och hastigt bort,
Hur nästan ingen vågade att gny
Mot mig, som egde millionerna.
Jag minnes tusen lika ljufva minnen,
Hur alltid glansen af mitt stolta namn,
Som sjelf jag uti »Olssons» ställe satt,
Har dräpt en hvar, som vågade att knysta.
Jag mins hur direktörn i Skånes bank
Mig en gång nämnde vid ett skymfligt namn,
Men föll till föga, när jag honom bjöd
På Grand Hotell till middag. Pr kuvert
Ett hundra kronor kostade den mig,
Men smädaren var ock till tystnad bragt.
Jag mins så väl hur jag mig skaffade
Inseglet på medborgerlig förtjenst,
Den lilla stjernan i sitt gröna band.
Stolt må jag säga: ingen i vårt land
Sitt ordenstecken har så väl förtjent,
Ty ingen har betalat det så dyrt —
Med undantag för Oscar Dickson blott,
Som blifvit båd’ baron och kommendör —
Och när sen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
