Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6—7 - Två böcker ur vårmarknaden. Omnämda af Georg Nordensvan - II. Zolas »L’œuvre»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att l&ta de af salongsjuryn refuserade konstverken få sin sär*
skilda ut8tällningspiatsf äfven denna i Palais de l’Industrie.
Kejsaren ville l&ta allmänheten döma öfver den häcklade juryns
åtgöranden. Många ha sagt, att det var en olycksalig idé, — i
det hela var det en god idé. Men detta försök att gifva
äfven le salon des refusés ett slags offioiel pregel lär aldrig
sedan gjorts om.
Det fans de mest vansinniga saker på denna utskotts
-utställning, men Zola har nog inte så orätt, då han påstår,
att det medelmåttiga på den vigtiga salongen var vida mer
banalt och ointressant än ansatserna och öfverdrifterna hos de
refuserade. »Den muntra skandalen» hos de senare var kryddan ofvanpå
den svartmuskiga traditionella konsten inne bland de utvalda.
Tiderna ha förändrats under det tjugutal af år, som gått
sedan dess. Det man då skrattade ut, skulle man nu beskåda
och bedöma med fullkomligaste allvar. Manets »frukost i det
gröna» fans der. Den fans sedan, tjugu år derefter, bland den
då aflidne impressionistens samlade arbeten, som voro ordnade i
sjelfva akademiens helgade lokal. Det var alldeles säkert på
de refuserades salon, man fick en aning om, hvilka vägar
måleriet skulle slå in på, då det blifvit trött på eklekticismen.
Claude är en af de första bärarne af den nya oförstådda
riktningen, den som sträfvar att afsätta tonerna fullkomligt
juste i deras rätta valörer, sådana han ser dem ute i fria
luften. Han är en finkänslig ande, men som ej lyckas göra
sig förstådd annat än af ett fåtal, mest derför att han ej har
förmåga att klart uttrycka hvad han vill — det gamla
missförhållandet mellan vilja och kunna — derför att han alltid
söker och aldrig blir nöjd med det han finner, således aldrig
kan göra något färdigt utan ändrar och experimenterar, tills
hans verk blifvit fullkomligt onjutbart för andra och odrägligt
för honom sjelf. Hans konstnärsskap påminner mig om en
målarterm, som jag nyligen läste i en parisertidning: »de flesta
måla för att lära sig göra taflor, i stället för att de borde
göra taflor för att lära sig måla.» Claudes mål är inte att
dekorera andras väggar, studiet är hans mål, arbetet. Det är
sådana andar, som. ha största inflytande på sina yrkesbröder
och på konstens gång — oni de nämligen äro starka nog att
öfva inflytande — men sällan bli de förstådda eller uppburna
af profaivum vidgus, som ej har ögonen öppna för deras uppgift.
Det konstnärliga arbetet är Claudes mål, han liksom Sandoz
lefver blott för att arbeta och han dör af detta arbete. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
