Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6—7 - Två böcker ur vårmarknaden. Omnämda af Georg Nordensvan - II. Zolas »L’œuvre»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
senare — och bland den publik, som dömer i Paris, finnes s&
många uppfattningar, att hvarje sund riktning der måste segra.
Det är just denna egenskap, som gör pariserskolan så
oöfver-vinnerlig.
Claude gör sedan under några års vistelse på landet en
rad små präktiga utkast. Der står han på fast mark, känner
botten under sig. Så kommer han till Paris igen. Och nu
är det, han vill göra sitt mästerstycke, den afundsvärdt
väl funna pariserutsigten öfver Seinen och la Cité, denna
jätte-tafla, som skulle inrymma verldsstadens förflutna och närvarande.
Men inte heller nu vill han måla taflan ute rätt och slätt, utan
skall knåda till det omöjliga, får nya idéer, förlorar sig i
bizar-rerier, tar denna taflas fullbordande till sin lifsuppgift och
stupar på försöket, stupar hånad, sedd öfver axeln, andligt
bankrutt, snart glömd.
Ett första rangens mästerstycke är hela hans lifshistoria.
Något mera finkänsligt och fullödigt har Zola aldrig gjort.
Det är lustigt, att han troligen sjelf funnit historien allt
för enkel och för litet romanaktig och derför börjat den med
en så anordnad och hemmagjord scen som hela detta nattliga
äfventyr mellan Claude och den vilsefarna unga damen. Det
som ej är romantiseradt utan berättadt helt enkelt och osökt,
det är och blir i alla fall det ojämförligt bästa i boken. Och
en författare af Zolas rang borde ej behöfva anlita romaneffekter.
Hvilken glänsande skildring den af de unge älskandes lif
ute på Bonnecourt i sommarsol och sommarlycka! Eller —
förhållandet till barnet, den stackars lilla varelsen
undanskaffande för mästerverkets skull, ungens död slutligen och
hans porträtt, som, gjordt på ett par timmar, får gå till
salongen i stället för den misslyckade frukten af årslånga
sträf-vanden.
Man har så många gånger talat om Zolas brutalitet. Kunde
man inte för ombytes skull framhålla hans känslighet?
Att Zola äfven i sin sista bok kommer med onödiga
nudi-teter är visserligen sant. Men den som ej kan tillgifva honom
dem för allt det ädelt kända och med yttersta finhet skildrade,
som i sådan riklig mängd finnes i boken, den besvärar sig inte
med att idka rättvisa äfven mot olika tänkande. För vännerna
af Zolas storslagna författarskap blir »L’œuvre» ett nytt prof
på den väldiga demokratens fortfarande starka utveckling.
Grundåsigterna, som genomgå hela serien Rougon-Macart, äro
strängt fasthållna, men i uppfattning, i framställningssätt och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
