Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10—11 - Svenska nationalteatrarnes framtid, af Homo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tankar på en oumbärlighet, som ej äro af hälsosammaste
slag, ocn som i sin ordning ofta anställa förargelse och
oreda.
Man har dessutom svårt att rätt tro på publikens
allvarliga intresse för en sak, der dess sympatier ha en sådan
rent personlig prägel. Det är alldeles samma situation som
i tredje akten af Ibsens »En Folkefiende», då Hovstad gör
Petra sin kärleksförklaring och får till svar: »er det det,
som står for Dem som det förste og fremste? Ikke sagen
selv?» Samma ord frukta vi ha sin tillämpning på
publikens förhållande till nationalteatrarne. Och det är sorgligt.
Ty det lider intet tvifvel att, om dessa teatrar skola och
kunna uppehållas, detta endast kan ske genom publikens
intresse och deltagande.
Men det ser mörkt ut i både ekonomiskt och
konstnärligt afseende. Publikens blommor äro dåliga
bundsför-vandter. Det är ej längre modernt att anväuda dem på
likkistorna,, derför begagnar man dem på teatern. Vågar
operan möta dem med den gamle romarens ord: omen
accipio?
Homo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
