Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10—11 - August Strindbergs »Jäsningstid». Betraktad i sammanhang med hans literära produktion, af Nils Erdmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
båda sidor om kritstrecket, som var för smalt att dölja,
hvad som brukar döljas.» Både kritstrecket och snickaren
och skomakaren återfinnas. Detaljerna kan man studera i
kapitlet »I Hvita Bergen».
Hans betraktelser öfver barnen gå igen i »Odlad
Frukt.» Han tycker, att han hos alla ser, hur
stadsarbetarens yrkessjukdomar nedärfts och fortplantats. »Häx; såg
man 1 miniatyr gasarbetarens genom svafvelångor
förderf-vade lungor och blod, smedens skuldror och utvikta fötter,
bokbindarens inklämda bröst, urmakarens närsynthet m. m.»
Den unge Sten Ulffot, som egentligen är en återspegling af
Strindbergs eget jag, gör, ehuru han tillhör en mycket
afläg-sen medeltid, liknande observationer under sitt bad i
badstugan. »Dessa bagare», tänker han, «hade ju benen vuxna
som bokstafven X, och deras fötter voro vända inåt, så att
tårna möttes. Dessa smeder med skulderblad som renslar,
armar så långa som släggskaft och med nedtrampade,
utåt-vikna fotblad; dessa skräddare med tunna bröstkorgar,
krokiga ben och böjda ryggar, voro de medvetna om, att de
genom att stympa sig gåfvo andra tillfälle att vara vackra!»
Endast slutklämmen är tillagd; den är en produkt af ett
något senare utvecklingsstadium.
Allt detta tryckte honom. Här var något galet, något
i olag, det kände han. Olusten växte, och den ökades af
hans naturkärlek. *
4c ♦
4c
Redan under sin Upsalatid berättar han om sin
naturkärlek. Han led af den flacka Uplandsslätten. Längtan
efter Stockholmstrakten med dess omvexlande naturtaflor
säger han var så stark, att när han återvände vid jultiden
och fick se den vackra Brunsviken, rördes han till tårar.
Hagaparkens löfskogslinier stämde honom harmoniskt; öga
mot öga med naturen blef han vek och sentimental. Att
sinnet för den, kärleken till den. länge bott inom honom,
tjenar blott att bekräfta, hvad man anat af hans land-
* Under denna period inträffar hana förhållande till flickan på
Stallmästaregården, hvaraf sedermera i »Röda Rummet» uppstått Rehnhjelms
förhållande till Agnes och Falks till Beda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
