Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Luthersk papism. Med anledning af prestmötet i Vesterås. Af A. F. Åkerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och utveckling fört honom»; att »kyrkans skiljande från staten
skall befordra sanning och uppriktighet i stället för det
genomgående hyckleri, som statskyrkan uppammar, och skydda den
enskilde mot frestelsen att för verldsliga fördelar eller af
otillbörlig hänsyn för tomma sedvänjor eller för Öfverordnades
önskningar svika sin religiösa tro, hvilket ofta har till följd, att
ärlig öfvertygelse äfven på andra områden uppgifves» m. m. —
om så dagsklara sanningar, säga vi, endast kunna antagas af
omogne ynglingar sådana som lärjungarne vid ett
elementarläroverks högre klasser (det var tydligen på cirkulärets
skickande till sådana biskopen syftade), men icke af mogne män,
då måste det i allmänhet gå baklänges med mognandet. Att
så verkligen ofta nog förhåller sig, sluta vi till af det faktum,
att yrkandet på det individuella förnuftets och samvetets
underordnande och kufvande under menniskostadgar godkännes och
hyllas af så många gamle och förståndige män med och utan
prestkrage, medan det med förakt tillbakavisas af de unge och
»oförståndige».
Vi ha ingen rätt att betvifla ärligheten i biskop Billings
öfvertygelse. Men hvad vi måste beklaga och ogilla är, att
han i sin strid för densamma förirrar sig in på skandalens
område. Eller hvad skall man säga om hans förklaring —
utan ens en skymt af bevis — att inom baptistförsamlingen i
Våmhus endast undantagsvis finnas några aktningsvärda
personer och att en stor del af dess medlemmar äro drinkare,
horkarlar, gudsförsmädare m. m.? Till sådana ytterligheter
kan en långt drifven religiös fanatism föra en af svenska
kyrkans ledande män i slutet af nittonde århundradet.
Vi tro, att ett klart ljus skall falla på biskop Billings
åsigter om de kyrkliga förhållandena och särskildt om
separa-tismen och »otron», om vi dermed sammanställa den af honom
så högt prisade nya »bekännelsetrogna» katekesens lärosatser
dels om bättringen, tron och rättfärdiggörelsen, dels om
kyrkan och sakrarnenterna. Enligt den lindblomska katekesen,
med dess frisinnade reminiscenser från neologiens tidehvarf,
är bättring »hjertats förändring, som visar sig uti ånger öfver
synden och ett genom tron på Jesum verkadt allvarligt uppsåt
till det goda». Enligt den nya katekesen åter, är bättring eller
omvändelse det »att en menniska i ånger och tro vänder sig
från synden till Kristus». (Frågan 147). Enligt den
lindblomska katekesen är tron »en så viss tillförsigt och hjertlig
förtröstan till Gud om syndernas förlåtelse, lif och salighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
