Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Luthersk papism. Med anledning af prestmötet i Vesterås. Af A. F. Åkerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom Kristum, att hon frälsar oss från synden och gifver
hog och kraft till det goda». Enligt den nya består hon blott
deri, »att vi med hjertats begär omfatta Kristus såsom vår
Frälsare och på honom allena grunda vår förtröstan om
syndernas förlåtelse, lif och salighet» (Fr. 146). Här har man
sorgfälligt undanröjt det etiska element, som enligt den gamla
katekesen låg redan uti de första andliga lifsrörelserna hos
menniskan. Från tron har man tagit bort kärleken, som
enligt den gamla katekesens definition redan ligger uti densamma
till sitt frö. Rättfärdiggörelsen betonas i den nya katekesen
uttryckligen såsom en domshandling af Gud. Menniskan
framstår i omvändelseprocessen såsom rent passiv. »Framgången
af nådens verk», heter det i nya katekesen, »beror deraf, att
menniskan låter sig af den kallande nåden föras till rätt bruk
af Guds ord samt i ödmjukhet och lydnad böjer sig under
ordets tuktans. (Fr. 141). Först efter trons uppkomst hos
menniskan inträder här något slags andlig sjelfverksamhet —
ehuru visserligen en mycket begränsad. »Hon skall blifva vid
Herrens ord, vaka, bedja och strida samt efter sin Frälsares
anvisning bruka hans heliga nattvard». (Fr. 156). Från den
delvis rationalistiska och humana uppfattningen i gamla
katekesen finna vi här en återgång till den gamla ortodoxien med
dess ofria och antihumana anda. Vi finna här icke något
Gudsrike, som förverkligas hos menniskan och i menskligheten
genom sanningens och kärlekens makt, utan endast en
fräls-ningsanstalt. I öfverensstämmelse härmed uppfattas ock
men-niskans delaktiggörande af det nya lifvet i Gud såsom
väsentligen förmedladt genom en yttre akt — dopet, genom
hvilket vi »undfå nytt lif i Kristus». (Fr. 230). Det säges,
att menniskan »genom tron återföres till det lif i Kristus, som
hon i dopet undfick» (Fr. 151).
I nära samband härmed står nya katekesens lära om
kyrkan. Om den i fråga om bättring, tro m. m. hufvudsakligen
blott betecknar en återgång till den gamla lutherska ortodoxien,
så är den deremot här ett godt stycke på väg till Rom. Den
kastar nämligen öfverbord den af den gamla lutherska kyrkan
fasthållna skilnaden mellan en synlig och en osynlig kyrka
och identifierar »kristenheten på jorden» eller kyrkan i yttre
mening med »de heligas samfund». (Fr. 158). Detta samfund
»finnes allestädes, der Guds ord rent och klart predikas och
de heliga sakramenten efter Kristi ord och instiftelse utdelas»
(Fr. 159) — hvilket i den gamla katekesen blott sades om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
