Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Minnesruna öfver statsrådet F. F. Carlson, af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
Från sin. vetenskapliga verksamhet rycktes Carlson ti-
digt in i den politiska, för hvilken hans: begåfning må-
hända företrädesvis egnade sig. Han utsågs 1850 till uni-
versitetets. representant i presteståndet och deltog. som
medlem deraf under de påföljande riksdagarne. : Här upp-
trädde han verksamt som förfäktare af den liberalism, som
gjorde sig gällande under Oskar I och utvecklat sig under
dennes söner; härutinnan hade han ingalunda det högvör-
diga ståndets majoritet på sin sida, men denna majoritet
var numera minoritet inom riksdagen: Redan på riksda-
gen 1850—51 talade han för en representationsreform och
för judarnes »emancipation». : På riksdagen: 1853 yttrade
han sig tveksamt i den då brännande järnvägsfrågan. Mer
och mer öfvervägande upptogs emellertid hans intresse af
frågorna om skolväsendets: ombildning. På: den långa riks-
dagen 1856—58 var han. som medlem: af statsutskottet
synnerligen verksam för genomförande af:den läroverks-
reglering, som .sedan tog. sig .uttryck. uti 1859 års: läro-
verksstadga, hvilken, kontrasignerad af. Anjou, dock till ej
ringa del tillkommit under Carlsons inflytande; han blef
nämligen efter riksdagens: slut satt till: ordförande i en
komité för granskning af läroverksstadgan samt öfvade der
ett så verksamt inflytande, att den nya stadgan 1859 kan
anses i många stycken .hvila på hans förslag. I riksdags-
arbetet med dess intrigspel, bearbetningar och kompro-
misser gjorde han sig på förunderligt kort tid väl hemma-
stadd.
Af Karl XV’ inkallades Carlson 1862:1 statsrådet som
ecklesiastikminister. Han kom sålunda jämte De: Geer,
Gripenstedt och Manderström att tillhöra hvad man då
kallade »den bästa af ministérer». Väl må man säga, att
han som ecklesiastikminister arbetade , med flit och :seg
ihärdighet. Huruvida åtgärderna alltid voro lämpliga och
välbetänkta, derom - rådde skilda meningar, och värst var,
att chefen sjelf allt för ofta ändrade mening. »>»Vi skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
