Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Rose och Fadette, af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
906
medel för egna sår är att hela andras krämpor, att skapa
glädje för vänner och främlingar, så var det denna raska
qvinna. Goda tjenster äro goda tjenster, men de vissna icke,
som en blomma hvilken man sätter i knapphålet. En liten
blomma, en liten bandros ger ett vänligt och gladt utse-
ende åt gäster, som eljes kunna vara obehagliga nog. Hvar-
för kan man icke bära sitt hjerta liksom en -drägt med be-
hag? Den som : utöfvar välgerningar och menniskokärlek,
borde komma i pension för att lära sig goda seder. Den
som af erfarenhet vet huru långt de hunnit i denna konst,
några af dessa luftiga väsen, han beundrar äfven annat hos
de franska damerna än moder och en sprittande konversation.
Det var en härlig vårdag. Den glada boulevarden skim-
rade af ljus och färger. En blå genomskinlig himmel hvälfde
sig öfver hufvudstaden. HElastiska fötter trippade öfver as-
falten. Vårmoderna gjorde sin uppvaktning, förvandlande
gator och torg i lika så många lefvande, rörliga blompar-
terrer. I parkerna skallade silfverklangen af hundratals barn-
röster. Små flickor, rosenknoppar inlindade i silkesgas, sväf-
sade längs gräsmattorna, drifvande rullband längs gångarne
eller slungande mångfärgade bollar högt upp i den friska
vårluften. Genom alléerna i parken rullade ekipage med
sköna damer, som smålogo bakom rosa- eller lilasfärgade
parasoller. ’ Hjulringarne och silfyerbeslagen på seldonen
blixtrade i solen i förbitarten, innan de försvunno bakom
den hvimlande gräsmattan. Så mäste man se Paris för att
. få Hf, för att få ett sting i hjertat af de bedårande koketter-
nas glada ögon.
I ’Vincennes-skogen uppehöll sig denna dag ett. par,
som, "hade ni varit der, ni skulle ansett värdiga att betrakta
ett ögonblick. Eller är det icke en ståtlig karl, denne unge
man, hvars friska blod färgar de bruna kinderna? Och
flickan vid hans arm, med hvilken han samtalar under pro-
menaden; förtjenar hon icke mer än en flyktig blick? Hvil-
ken eld glänser icke bakom silkesfransarne framför dessa
ögon! Vår vän: tröttnar icke att skåda sin bild i dessa
klara speglar.
»Hvad den unga grönskan doftar!» säger Rose; »se bara
—) hon griper en qvist som smekande vidrör -hennes kind,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
