Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Rose och Fadette, af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
908
Den friska luften, det på trädstammarne dansande sol-
ljuset, den blå himmelen, den kära, vänliga, gästfria naturen
— ingen anar hvad detta är för en välgerning för arbetarne
1 de stora verldsstäderna. Det är att lefva upp på nytt,
det är att andas ut efter arbetets feberaktiga ansträngning.
Undflydd den qvafva arbetsplatsen, den trånga vindskupan,
dväljes han nu i det rymliga och.1i det fria. Att få kasta
sig ned på mossan för att stirra på ekorren, som i en hvirf-
velvind af språng flyger uppför trädet, att med armarne under
hufvudet och alla muskler i hvila ligga och ingenting göra,
att drömma, -att lyssna till tonerna af en bofink i trädet, till
det sakta porlandet af bäcken, som hoppar öfver gräsmattan
och sipprar genom ormbunkarne, hvilken sällhet! Ingen
brådska, intet dam, ingen kvafhet, ingen förskämd luft; utan
den lummiga skogen, den lugna, den svala; det dallrande,
susande, gröna hvalfvet, vimlet i alléerna — qvittrandet af
fåglarne i det täta löfverket! Intet golf höljdt af ett tjockt
damlager, af hyfvelspån, eller ulltappar, eller jernfilspån, utan
måleriska mattor af gräs och mossa beströdda med guldgula
smörblommor, stickade med hvita tusenskönor. De kala
grönaktiga väggarne, klibbiga af rök, sot och olja, som fast-
nat dervid, bortslagna, försvunna, utbytta mot vidsträckta
vyer — ett förtonande fjärran, silfvergrå färgskiftningar, en
välgörande svalka för det inflammerade, trötta ögat — detta
är en högtid för arbetaren, som den rike ej känner till.
Rose, stödjande sig på armbågen, ligger och ser på
Fadette, som springer omkring på gräsmattan och plockar
buketter åt sällskapet.
»Huru härligt», säger hon, »när den ljumma vestan-
vinden flägtar kring hals och kinder.»
»Solfjädersviftning efter balen», skämtar madame.
Samtidigt höjer hon varnande fingret mot Paul, som
sittande bredvid sin fästmö, betraktar de ostyriga lockarne
på Roses hals, hvilka beskådas på allt närmare håll.
»Hvyad gör ni der, min herre», ropar Rose vändande sig
om. »Vill ni hålla er stilla en stund!»
»Jag håller bara dessa upproriska undersåtar i styr»,
urskuldar sig den unge mannen muntert.
» Åhå, min herre, ni får sätta er en stund bredvid mig.
En gammal dam. tycker också om att unge män göra sin
kur för henne. Kom genast hit och säg mig ett par artig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
