Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Rose och Fadette, af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
929
förlänade honom jJättekrafter. Hans ängripare sjönk ihop
under trycket af en näfve, som genom - vecken af hans blus
sammanpressade bröstet liksom med jernskrufvar. Ett skrik
af raseri och hat banade sig väg ur Pauls bröst. : En ens-
ligare plats hade måhända skådat ett brott.
Här i menniskovimlet kom en lagens tjenare och lade
sig emellan. Belefvadt förde polismannen handen till sin
hufvudbonad för den fint klädde herremannen, som var utsatt
för. ett så groft öfverfall på allmän gata. Paul fortsatte sin
väg utan vidare obehag, men ännu på afstånd hörde han
mannen ropa efter honom:
»Vi se hvarandra åter, förd . .. hund!»
Och till dessa menniskor skulle han återvända, i deras
krets skulle han sjunka tillbaka? Denne man var visser-
ligen icke hans jemlike, icke ens på samma verkstad, men
han hörde dock till skrået. Och Paul hatade nu skrået i
detta dåliga exemplar. En bitter, förtviflad stämning hade
vunnit öfverhand hos honom, när han uppnådde sin faders
logis. Här var allting upp- och nedvändt: reseffekter, kof-
fertar, kistor, kappsäckar lågo huller om buller. En betjent
var sysselsatt med att sätta adresslappar på kollyerna och
att slå snören om dem.
»Undan . med sakerna, så jag kan komma fram», ljöd
den korta befallningen. Tjenaren såg förvånad upp från sitt
arbete, men bugade sig ödmjukt. Bugningen gäller dig, tänkte
Paul, med en blick på sin rock. Jag undrar hur den slyngeln
skall mottaga mig i morgon — föll det honom plötsligt in
— 1 det han kastade en blick ned på mannens krökta
rygg. Med galgenhumor på läpparne trädde han in till
fadern. Hr Laffiche var sysselsatt med att genomse några
räkningar och ordna sina papper. Han mer låg än satt på
en låg soffa. Med ena handen lätt hvilande öfver den kala
hjessan höll han i den andra ett papper, fullskrifvet med
siffror, temligen långt från ögonen.
»Åh, är det du?» ropade fadern utan att vända på
hufvudet eller resa sig, när han såg sonen komma in. Han
endast kastade en snabb, skarp blick på den unge mannen
öfver sin pince-nez: »Kommer du ändtligen för att säga mig,
att du återfunnit ditt förstånd?»
»Jag kommer för att säga er», sade Paul med dof stämma,
»att jag icke kan antaga ert tillbud, eftersom .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
