Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Från parkett, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1002
roller på denna scen ingalunda visat sig till sin fördel och
slagit in på ett bråkigt och bullersamt spelsätt, som är högst
oklädeligt, om det ock ger sig något under de följande repre-
sentationerna. Efterpjesen, Tre hattar, var en äkta fransk fars,
af ganska rolig beskaffenhet och spelades med en fart och kläm,
som förtjenade icke ringa lof. Ett par af teaterns från lands-
orten förvärfvade förmågor nämligen hrr Eliasson och Hirsch
hade man haft tillfälle redan se i »Amor gengångare», men fick
nu göra närmare bekantskap med dem liksom äfven med hr
Paulsson. Och bekantskapen var ingalunda ofördelaktig i synner-
het beträffande hrr Eliasson och Paulsson, af hvilka den förra
hjelper till något fylla den stora bristen vid hufvudstadsteatrarna
på lämpliga »jeunes premiers» och den senare kan icke blott i
magerhet täfla med Södra teaterns hr Åbjörnson, utan är liksom
äfven den nyssnämde en god karaktärsskådespelare. Hr Lind-
hagen, förut vid Nya teatern, var karakteristisk och lyckad i
en i handlingen rätt mycket ingripande betjentroll.
Det vare långt ifrån min afsigt att trötta läsaren med några
uppbyggliga betraktelser öfver skyldigheten, nyttan och nödvän-
digheten för: en recensent att utan några som helst sidoinflytelser
och endast med fast öfvertygelse och klok urskilning använda
det tveeggade vapen, som har formen af en recensentpenna. Jag
kunde dock måhända icke alldeles sakna anledning dertill och
hade då väl att främst vända mig mot ett visst, lyckligtvis
nästan enstaka håll, der vederbörande, som det förefaller, helt
öppet och ogeneradt har mage till att bekänna sig till en både
för recensentkallets och recensentens egen personliga värdighet
ganska nedsättande uppfattning af ändamålet med samma upp-
gift. Ty det kan väl knappast annorlunda karakteriseras, när nor-
men för uppdragets utförande oförtydbart är att å ena sidan
genom smicker ställa sig in hos eller göra reklam för dem,
hvilka recensenten sjelf eller de honom sändt hafva af en eller
annan anledning händelsevis önska gynna, och å motsatta sidan
genom sur och småaktig klandersjuka eller öfverlägsen ord-
knapphet klämma efter sådana företag eller personer, som hän-
delsevis sjelfva ha fallit i onåd eller för att derigenom kunna
komma åt andra misshagliga. Ett genomgående af några tid-
ningsårgångar skulle ock kunna lemna rikligt material till en
ganska intressant belysning af hur man på det hållet tänker sig
en objektiv recensent. . Dertill är icke nu tillfälle och då ett
dylikt :missförhållande endast råder på ett enda ställe är det
onödigt att derpå spilla mer tid och uppmärksamhet, så mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
