Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Fattigdom. Berättelse af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningom liksom inpyrt sig med en doft af »grand seigneur»,
som ’genomträngde hela hans varelse, hans rörelser, hans
toalett, hans uttryckssätt, ja till" och med hans innersta
tankar.
I grunden kunde han icke något språk, — knappast
sitt eget, — men han talade obehindradt ett halft dussin,
och hans konversation var späckad med franska, engelska
och italienska fraser:
För öfrigt stod han på den mest förtroliga fot med hela
den grefliga familjen, i hvars intimaste förhållanden han var
fullständigt bevandrad. Liksom en hofnarr eller en pape
goja hade han rättighet att säga hvad ingen annan fick tala
om, och alla hans yttranden, till och med de största platt-
heter, voro en gång för alla legaliserade qvickheter, hvilka
genast väckte åhörarnes munterhet
Vid middagsbordet var det också hufvudsakligen herr
Krona, som förde ordet. Han berättade historier ur socie-
teten i Wien och Paris, kastade omkring sig bons mots, och
om någon af familjen icke genast hörde hvad han sade,
blef det genast ett ifrigt: »hvad säger herr Krona?», och så
cirkulerade hans ord kring bordet och applåderades med de
vanliga skrattsalvorna. /
Äfven Larsson fick sin andel af herr Kronas välvilja.
-— Charmant ung man, — hviskade han åt grefvinnan
så högt att Larsson mycket väl kunde höra det, — intressanta
ögon! Tout-å-fait la physionomie de Vemploi!
Efter middagen intogs kaffe i förmaket, hvarvid hela
sällskapet plötsligt, liksom hade de genom en gifven signal
blifvit påminda om att de försummat Larsson för herr Kronas
skull, - började att tala om Larssons taflor, fråga om” han
hade många i verket, om det icke var intressant att måla,
HAM.
— Cher comte, — sade herr Krona, i det han smuttade
på sitt kaffe och med en oefterhärmlig elegans sträckte ut
sitt af "en juvelring prydda lillfinger, — ni som :är en så
stor vän af les beaux arts, ni skulle beställa en tafla af vår
celebre artist här. Ni har ju sett grefvens tafvelsamling,
maöéstro?
— Ah bah, min lilla anspråkslösa samling, — invände
grefven blygsamt.
— Det vågar jag opponera mig emot — sade herr Krona
och sträckte lillfingret ännu högre i vädret, — det är nt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
