Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Fattigdom. Berättelse af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
squina, det obscena, 1 stället för att se uppåt, uppåt mot
idealet!
Härmed höjde han på sin lilla figur och sträckte pate-
tiskt sin ena arm mot taket.
— Bra, kära Krona, —-— sade grefvinnan lifligt, — ni
uttalar just mina åsigter. Det är nutidens brist på religion,
på tro, som alstrar allt det onda, som den tyvärr är så rik
på. Men Gud ske lof, religionen fins ännu qvar, om det
också blott är ett fåtal, som inte anser det som ett bevis
på enfald att tro.
Härmed lutade sig grefvinnan baklänges och kastade
en hvass, utmanande blick omkring sig. Hon såg icke på
någon särskildt; men det föreföll Lärsson, som om hennes
ord voro direkte ämnade för honom. Han iakttog emeller-
tid fortfarande samma tystnad som under hela samtalet.
Han insåg att han genom sitt oreflekterade yttrande om att
han sällan beundr ade någonting, plötsligen kommit på strids-
fot med: den grefliga familjen, som tydligen, utan att känna
hvarken honom eller hans lifsåskådning, på förhand betrak-
tade honom som en farlig representant för nutidens revolu-
tionära tendenser. : För öfrigt skulle hån ej, äfven om han
velat, kunnat deltaga i detta samtal; han visste ej hvad han
skulle, säga eller svara, han tyckte att dessa godtköpsfraser,
som Ro så ofta hört uttalas i olika tonarter, dansade om-
kring -honom likt vackra, färgade guttaperkabollar, hvilka,
alldeles som grefvens och Kronas utgjutelser, sväfvade uppåt,
mot taket, så att han ej kunde nå eller träffa dem.
Samtalet fortfor en stund på detta sätt, utan att Lars-
son deltog deri. Han roade sig i stället med att betrakta
Gabrielle, som var lika tyst som han. Det fans någonting
i hennes blick som fängslade och intresserade honom, ett
uttryck af smärta, som framskymtade deri, än häftigare, än
mattare, likt en låga, som ibland flammar till, ibland slock-
nar. »Hvad är det hon liknar?» tänkte han inom sig, och
medan han för artighets skull då och då inflikade ett ord
i samtalet, satt han hela tiden och letade efter ett svar på
denna fråga. Slutligen kom han helt plötsligt, utan någon
anledning, att tänka på en vals af Chopin. Ja, det fans
någonting hos henne, som erinrade om Chopins musik, —
någonting mondänt, parfymeradt, öfverförfinadt, och under
allt detta en djup smärta, en längtan som valsades bort...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
