Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Fattigdom. Berättelse af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&
UT
Det är någonting obeskrifligt vemodigt, nästan tra-
giskt i hennes ögon, — fortsatte han sina tankar, — ögon-
brynen äro i synnerhet makalöst tecknade . .. hvilken mo-
dell hon skulle vara . ..
Och hans tankar öfvergingo i obestämda syner och
CL;
Vid niotiden serverades té, hvarefter Larsson genast steg
ipp och tog afsked. Trots den föregående lilla misstäm-
ningen blef han lifligt ombedd, både af grefven, grefvinnan
ch herr Krona, att icke glömma bort dem, att snart komma
och helsa på igen, hvilket han också lofvade, utan någon
bestämdare afsigt att hålla detta löfte.
Under hemvägen genomgick han i sina tankar de sist
förflutna timmarne, och han kände hur ur dessa tankar upp-
stego, likt en stark, bitter extrakt, ett öfvermodigt förakt
för de personer han nyss lemnat:.
— Hvad veta de egentligen om lifvet, — tänkte han,
— der de sitta med sina gamla, nedärfda åsigter, som de
inte sjelfva kämpat sig till, som de aldrig fått pröfva i en
verklig strid? De tala så stort om att »blicka uppåt», det
är för dem en lika lätt och angenäm sak, som att taga på
sig en modern klädning eller äta en god middag. De veta
inte att det kan behöfvas en hel lefnadskamp för att tvinga
oss att »se uppåt», då i stället allt i lifvet drar oss nedåt...
nedåt . .. De tala om sin religion. . . hvad är den? Är den
priset för själsstrider, är den vittnesbörd om ett ödmjukt
och kärleksfullt sinne? Nej, den är en konvenanssak — det
är comme:il-faut att gå i kyrkan och tro på Gud, liksom
det är commer-il-faut att vara royalist...
Plötsligen hejdade han sin tankegång; den öfvermodiga
bitterhet han erfor vände sig mot honom sjelf i en känsla
af medlidsamt förakt.
— Och på hvad sätt är jag egentligen bättre än de? —
fortsatte "han, — egenkär och högmodig är jag liksom de,
och hvad åtskilnad gör det, att den ena högmodas öfver
sina anor och sin rikedom, den andra öfver sitt snille och
sin erfarenhet? Vi menniskor äro just lika allesamman, jag
tror mig vara så mycket mera än de, derför att jag gått ige-
nom så mycket, derför att jag fått slita så mycket ondt —
men hvad ligger det för förtjenst i att lifvet gått hårdt åt
en? Ingen; med olyckan är en god skola — man lär sig
tänka och förstå, mans stelnar icke 1 denna naiva egoism,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
