Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hur man bedömmer konst, när man är »Ignotus»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
Genomgående karaktäristisk är Ignotus, då han angående
fru Hanna Paulis, född Hirsch, frukostscen, förklarar att solen
väl ej kan gifva alla dessa färgreflexer på en. bordduk. Hur i
himlens namn vet Ignotus det? Men uttrycket visar hur lätt-
vindigt han — och derom är han ej ensam — behandlar andras
studier. Målarinnan har naturligtvis för ro skull målat sin bord-
duk i dessa färger, som hon ej sett ett spår af i verkligheten,
men TIgnotus, som aldrig tagit i en pensel — det märks allt för
väl på hans sätt att skrifva — och som :svårligen så noga akt-
gifvit på färgrikedomen under ett löfhvalf, hvarigenom solen
silar ned, han vet genast att det inte kan bli:dylika reflexer på
det under träden dukade bordet; och han försäkrar rent ut, att
fru Påuli »inte kan måla en bordduk, som solen lyser på». Än
en gång, hur vet han det? Om han riktigt uppmärksamt läst
sin föregångare H. A. R:s kritik i’ Allehanda, skulle han af
dennes förståndiga sats: »Ett målaröga ser ju så mycket, som
vanliga dödligas synverktyg hafva svårt att uppfatta», lärt sig
en smula försigtighet i sina uttryck.”
Och så komma angående fröken Bonniers sjuka flicka, orden:
»Vi tycka uppriktigt sagdt inte att motivet är riktigt smakligt.»
Jubelroligt sagdt! Hvad rör det målaren, torde jag få fråga,
om en recensent skall finna hans ämne smakligt eller ej? Har
han ej rätt att måla hvad som intresserar honom? Har fröken B.
ej rätt att (som på hennes andra tafla Reflex i blått) låta sol-
ljuset öfver den sjuke falla in genom en blå rullgardin? Herr
Hall har gjort sak samma i sin stora blåa studie på akademi-
utställningen — fast han ej har solljus, endast skymningsljus,
som faller genom den blåa gardinen och ger hela taflan en blå,
egendomlig ton. Hans motiv har ingenting att säga oss, utan
alltihop är ju uppenbart måladt enkom för att öfvervinna svårig-
heten i att skildra denna med blått mättade skymningsstämning?
Men Ignotus har ej ett klandrande ord åt honom för det, han
yttrar endast att taflan är »målad med stor virtuositet» och menar
sålunda sannolikt att herr Hall som maskulinum har helt andra
rättigheter än fröken Bbnnier såsom varande en dam.
Som synes: nog har Ignotus originel ståndpunkt, när det
gäller att utsäga sin tanke om konstverken. Men hvad är det
han vill, hvilket mål anser han att konsten i vår tid och under
våra förhållanden bör uppställa som sitt närmaste? Rosens
" Han säger också om Berghs tafla: »Konstnären gjorde sig redan till
Or d 5 OJ [=]
salongen stora förväntningar af den.» Hvar har Ignotus Hört det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
