Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hur man bedömmer konst, när man är »Ignotus»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liten bit verklighet, sedd genom ett temperaments prisma, skildrad
på individuelt sätt.
När fransmannen om en tafla säger c’est vu, då uttalar han
den förnämsta fordran, vår tid ställer på ett konstverk, och när
han fastställer Vetude passioné de Thomme såsom figurmålarens
sträfvan, då har han sagt ordet.
Kom nu inte och invänd: »Men Kronberg kunde väl aldrig
ha »sett>) Romeo och Juliad, ty då svarar jag: han kan ha sett
kärlek i verkligheten, och det borde här haft mera betydelse än
namnen Romeo och Julia, som mest intressera katalogen — ja,
och Stockholms teaterpublik förstås, som också känt sig nästan
oförskämdt hemmastadd framför dessa målningar.
Hvad bör konsten göra? Skildra verkligheten. Och ju san-
nare och mera individuellt den skildrar det verkliga, dess mera
når den också skönheten.
Jag upprepar: det är ej derför att Ignotus hyser annan
åsigt än jag, som jag uppträder emot honom, endast derför att
han utan att uttala minsta grund för sina ord, instämmer i de
gamla färdiga fraserna, när det gäller ett arbete af en konstnär
med stadgadt rykte. I högre grad än något annat här på senare
tid utstäldt konstverk visa Kronbergs båda taflor kontrasten
mellan den gamla konsten och den nya. Men ingen har upp-
stått och påvisat det ytterligt karaktäristiska i motsättningen
mellan Kronbergs nuvarande ståndpunkt och de mest om sina
vägar och sitt mål sjelfmedvetna konstnärerna af fransk skola,
exempelvis Kröyer, Edelfelt; Werenskiold, för att inte nämna
någon af våra landsmän.”
Hur ofta händer det ej, när man läser ett svenskt konst-
kåseri, att man har skäl att utropa:
»Men han har ju icke reda på det han skrifver om!»
+ Helt och hållet förbigår Ignotus bland akademisterna Nyberg, Thure
Cederström och Lindberg. Efter han inte häller fäst sig vid Akermans
gipsqvinna, så känner jag mig förbunden att yttra ett ord om henne, i
synnerhet som hon gaf mig det första intrycket af denna utställning.
Hon sitter i vestibulen, vridande sina händer. Midt framför henne
återfinnas i medaljong C. D. af Wirséns blida ansigte, saknande det Tinner-
holmska draget, som enligt Ignotus hör till personens karaktäristik. Den
ärade skaldens hufvud är emellertid på medaljongen omgifvet af en krans af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
