Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Fattigdom. Berättelse af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ad
195
i slutet af allén, fingo hästarna plötsligen lif i sig, så att
de i snabb fart kommo upp på gården och efter en djerf
sväng stannade vid stentrappan.
En betjent kom genast nedspringande och öppnade vagns-
dörren, en annan tog Larssons saker och bar dem upp på
hans rum. . I förstugan mötte han grefven och grefvinnan,
hvilka på det hjertligaste togo emot honom.
— Välkommen, min kära herr Larsson, — sade grefven
och klappade honom, så att det gaf eko i stensalen, —
hoppas resan varit angenäm — vädret förtjusande . . . roligt
att få se herrn ... hoppas det inte ska’ bli allt för enfor-
migt.. ;
— Välkommen, bästa herr Larsson, — sade grefvinnan
med sin obeskrifliga understrykning af ordet bästa, — det
var mycket snällt af er att icke glömma bort ert löfte .
Äfven Gabrielle var nere och tog emot.honom, men
hon inskränkte sig till att räcka honom sin hand och bedja
honom vara välkommen. Larsson kastade en hastig blick
på henne; han tyckte att hon blifvit fet och rödblommig
och detta behagade honom ej. Hans tankar hade så mycket
sysselsatt sig med hennes ansigte och liksom arbetat in deri
ett drag af lidande och sjukdom, som det i verkligheten
icke hade; att han nu nästan blef förvånad öfver den blom:
strande unga flickan i den eleganta sommardrägten. Passade
hon egentligen som modell till hans tiggerska? Hvar fans
det der lidande draget, som så fängslat och intresserat ho-
nom? Han kastade åter en blick på henne — jo, det fans
qvar, der kring ögonen, — det var blott dessa rosiga, fylliga
kinder han ej kände igen och hvilka nästan gjorde honom
misslynt, — han visste knappast hvarför. Han var så tank-
sprid dd under helsningsceremonierna, att han icke ens kunde
hitta på de van lgäste fraser till svar, utan inskränkte. sig
till ett otydligt mummel och några korta bugningar, hvar-
efter han mekaniskt följde betjenten upp på sitt rum.
Då han en stund derefter omklädd kom ned i salongen,
möttes han af herr Krona, som ansett det för en oeftergiflig
skyldighet att infinna sig och helsa honom välkommen.
Den lille mannen, som för närvarande hade sin bostad i en
af flyglarne på Bernshof, var iklädd en ljus sommarkostym
och såg för öfrigt lika elegant, målad och tillgjord ut som
vanligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
