Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Fattigdom. Berättelse af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
tvekande,.— Hur kunde ni... jag menar ..: en mor...
hvem var er mor? ...
Min. mors historia kan jag inte berätta er, — sva-
rade han nästan sträft, i det han lutade sig bakåt och strök
med handen öfver pannan, — ty jag skulle dermed såra er
blygsamhet, och det har jag ingen rätt till. Men det kan
jag säga er, att :hon,: trots allt hvad verlden och menni-
skorna må ha stämplat henne till att vara, dock var en
ovanligt ädel och — ren qvinna.: Ja, hon var ren, — fort-
for han häftigare, — fastän -verlden kallar varelser sådana
som henne fallna och fläckade. Det fins qvinnor, som trots
den djupaste förnedring likväl förbli rena i: hjertat, liksom
det fins qvinnor, som lefva det allra oförvitligaste lif och
ändå äro fläckade invärtes. Men det var om min mor jag
skulle tala, — afbröt han sig hastigt. — Hon var den godaste
och hjelpsammaste varelse ni kan tänka er, hon kunde icke
blifva annat -än fattig, ty så länge hon hade något qvar, gaf
hon alltid bort det åt den som hade mindre än hon. För öfrigt
var hon obeskrifligt vacker — jag mins henne icke annat än
sjuk och hostande, men till och med då såg hon bra ut. Och
det egendomliga är, — tillade han med en hastig blick på
Gabrielle, -— att ni liknar henne mera än jag någonsin sett
en menniska likna den andra. Det var derför jag var så
beredvillig att måla ert porträtt, — fastän jag var öfver-
hopad med annat arbete; jag ville till hvad pris som helst
ha er att sitta för denna tafla, ty jag var öfvertygad om att
slumpen aldrig mera skulle föra en så ypperlig modell i
min väg.
Gabrielle svarade ej. Det var någonting i hans ord, som
oangenämt berörde henne, hon tyckte att hon sjelf, hennes
pe rsonlighet plötsligen utplånades, och att hon stod inför honom
endast som en modell, på hvilken han såg med en konst-
närs beräknande, granskande öga.
Hon tog en ros ur buketten på bordet bredvid, och
tryckte den flere gånger under tystnad mot sitt ansigte.
Larsson hade stigit upp och stält sig framför staffliet.
; Ja, ni liknar henne utomordentligt, — :fortfor han, i
det han flyttade blicken mellan Gabrielle och duken, — samma
form på ansigtet, samma hy, samma ögon och framför allt
samma blick, åh hvad jag känner igen. den, hvad jag mins
den! Ni skall inte bli stött öfver denna likhet, fröken, —
fortfor - han och hvilade handen mot staffliet, — min -:mor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
