Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Fattigdom. Berättelse af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SE
AR FESKS EPN CREATE
206
några, jag hade målat ett mästerstycke, som alla talade om,
jag var stor och ryktbar... Jag skulle kunna berätta för
er hur alla dessa drömmar skingrades, hur sv: årigheter växte
upp som svampar omkring mig, jag skulle kunna beskrifva
för er missgrepp, nederlag, förtviflan, men allt det der är trå-
kigt och vanligt. Alltnog, genom öfverstens hjelp kom jag
in på målareakademien och fick sedan medel att resa utom-
lands. Jag var då inte mera än ett par och tjugu år, men
om ni visste hvad jag var gammal! Hvad jag var hatfull,
tvifvelsjuk på allt, äl och med på. min egen konst. Kan-
hända skulle jag öfvergifvit alltsammans och farit till Ame-
rika, om jag ej: haft min äregirighet, som dag och natt spor-
rade mig till arbete. Och på så sätt, ständigt drifven af
detta begär att blifva någonting, att komma öfver alla dem
som föraktat och förödmjukat mig, — målade jag slutligen
den tafla, som gjorde mig ryktbar, som sjöllde mig — till
den jag är!
Han kastade en hastig blick på Gabrielle; hans ögon
flammade och hans läppar krökte sig spotskt. Det var som
om minnet af alla de lidanden han genomgått jagat upp hans
domnade högmod, så att han liksom måste andas ut det i
dessa sista stolta ord.
Det blef några ögonblicks tystnad; Gabrielle hade lyssnat
på hans berättelse med det djupaste intresse, ett intresse
som sympatiskt framlyste i hennes ögon och som, utan att
han sjelf förstod hvarför, lockade honom att tala, att oför-
behållsamt berätta sina lidanden och njuta af detta qvin-
liga, varma deltagande, som har ett så obeskrifligt behag för
mannen, då han befinner sig i första stadierna af en »for-
elskelse>.
Han återtog sin plats bredvid Gabrielle, lutade hufvudet
i händerna och stirrade tankfull framför sig.
— Ja, det är underligt, — sade han, utan att se upp
— att tänka på hvad som ger oss kraft att uträtta någonting.
Och skulle vi dömas efter motiven, då är jag rädd att litet
hvar skulle komma att stå sig slätt. Min alla, som skapade
mitt rykte, och som alla kallade ett vittnesbörd om energi,
allvar, kärlek till konsten, och Gud vet hvad, var egentligen
det sämsta och uslaste jag gjort!
Den unga flickan betraktäde honom undrande och med-
lidsamt. Hans ord hade för henne öppnat utsigten öfver
ett, både hvad yttre förhållanden och inre själslif beträffar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
