Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Fattigdom. Berättelse af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
förvirrade hennes tankar och dref blodet kring hjertat, så
att hon bleknade och kände sig nära att qväfvas ..
Men under denna tid, då Larsson ännu var qvar på
Bernshof och under hvilken hvarje timme för dem begge
var en rastlös, förtviflad .själskamp, föll det henne icke en
enda gång in, att hon kunde bryta förlofningen, bli fri och
skänka den unge artisten sin hand, liksom hon redan så
helt och hållet gifvit honom sitt hjerta. Hon släpte icke
drömmen om hans kärlek, hela hennes inre var för genom-
trängdt deraf, för att hon skulle kunna afstå från tjusningen
att måla sig den i alla dess faser, bekännelse, tårar, kyssar,
omfamning. Men att bli hans hustru, derpå tänkte hon
ej. Hon - skulle gifta sig med baronen, det var ett redan
faststäldt faktum, ungefär som att hon skulle ärfva sina för-
äldrar eller att hon skulle läggas i familjegrafven, då hon
en gång var död. Framför henne låg liksom ett berg af ned-
ärfda fördomar, omsorgsfullt inplantade åsigter. som skymde
utsigten öfver det fria och verkliga lifvet, och hon var för
svag, både till kropp och själ, för att kunna besegra det
förflutnas arf.
Men från sin kärlek ville hon ändock ej afstå; ingen i
verlden skulle kunna hindra henne från att, antingen hon
var gift eller ej, älska den unge artisten, — och dö af denna
kärlek . .. |
Emellertid var taflan nu färdig och Larsson beredde
sig att lemna Bernshof. Grefvinnan bad honom visserligen
stanna ännu någon tid, men han var angelägen att komma
härifrån. Baronens hitkomst hade gjort vistelsen här till
en tortyr för honom. Han kände hur han: för hvarje dag
blef hårdare och elakare, hur han hatade den unge mannen,
hatade honom med dubbel kraft, både derför att han var
Gabrielles trolofvade och derför att han hade en: samhälls-
ställning som berättigade honom att ega denna sällhet. Det
dofva hat mot de lyckligare lottade, som låg i hans blod
och som endast tidtals betvingades af hans vilja, sjöd nu
upp och började koka inom honom, närdt af hans hopp-
lösa -kärleks qval...
— Nej, han måste bort härifrån! Till och med i hans
kärlek till Gabrielle insmög sig stundom en skymt af bitter-
het; ibland, då han som ifrigast tänkte på henne, kände
han plötsligen ett stormande begär att sluta henne i sina
armar och trycka henne intill sig, men detta begär var så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
