Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Fattigdom. Berättelse af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
våldsamt, det låg någonting så hårdt, nästan förtvifladt deri,
att det snarare var som om han velat krama henne till döds
med sitt famntag, än smeka henne dermed.
Sedan baronen kom, fingo Larsson och Gabrielle nästan
aldrig träffas ensamma. Baronen var visserligen icke det
minsta svartsjuk, — liksom grefvinnan ansåg han att den
unge mannens namn och sambhällsställning omöjliggjorde
alla misstankar, och dessutom tyckte han att Larsson med
sitt bleka, allvarliga ansigte och inbundna väsende såg tem-
ligen dfarlig ut, — men han ansåg, att då han så länge
varit skild från sin fästmö, var det både lämpligt och roligt
att ständigt uppvakta henne med sitt sällskap. Han prome-
nerade och red med henne, han följde henne upp i ateliern
och satt ibland der under hela seancerna, hvart hon gick
sökte han upp henne och beröfvade sålunda, med en på-
passlighet, som nästan föreföll öfverlagd, de begge älskande
hvarje tillfälle att ostörda träffas.
Gabrielle förtärdes af harm och otålighet, men hon fick
aldrig tillfälle att ge utbrott åt dessa känslor, det fans ingen-
ting hos hennes fästman, som kunde bereda henne lättnaden
af en tvist eller sammandrabbning. Han var sjelfva god-
modigheten och omisstänksamheten; om Gabrielle snäste
honom, slog han bort det med skämt, hela hans väsende
var så jemt och harmoniskt, så likt en glatt, polerad yta,
på hvilken man förgäfves söker efter den minsta skroflighet
till omvexling. Han var en förträfflig, exemplarisk ung
man, men han hade denna pregel af tråkighet, som gerna
åtföljer begränsade naturer, der åsigter och böjelser äro oåter-
kalleligen danade och möjligheterna till vidare utveckling
saknas. Och Gabrielle, som under den sista tiden berörts
af en .konstnärssjäls rörliga, sjudande lif, kände nu detta
stillastående som en qvaf, tryckande luft, hvari hon ej kunde
andas.
Dagen för Larssons afresa var nu bestämd; taflan, som
naturligtvis blifvit både beundrad och kriticerad, låg ned-
packad, och kusken hade redan fått order att följande morgon
köra Larsson och hans effekter ned till stationen.
Under förmiddagen hade Larsson förgäfves sökt att få
tala några ord med Gabrielle; baronen följde henne som
en. skugga, och om han någon gång var ur vägen, uppen-
barade sig genast grefvinnan i hans ställe. Till och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
