Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4—5 - Simfåglar och vadare af Ludvig Josephson. II. Storkar och Tranor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SE — TETROR
S17
hemta intryck — och när de komma tillbaka göra de ofta
inte något intryck alls.
Hvem har icke sett dem komma och slå sig ned i de
äldre storkarnes bon och slutligen bli hemkära och tama,
husliga och vänliga tills de åter med en viss stursk sjelf-
tillit begifva sig ut på resor igen och så slutligen — komma
tillbaka för sista gången. Der borta i södern voro boen fulla
förut. Det var ej så trefligt som man föreställt sig. Alltför
många slogos om tak öfver hufvudet och födan. Och inte
kunde de flyga så bra heller, derför att vingarne här i gran-
skapet af ultima Thule blifvit brutna af frosten från ett för
kallt deltagande.
Sedan de börjat sin carriere såsom skådespelare eller
operasångare och slutligen på grund af egen lycklig begåf-
ning gjort välförtjent lycka, eller också, på grund af tea-
terledarnes medgörlighet, förderfvat åtskilliga goda roller,
få de så godt som ingen sysselsättning — derför att andra
nykomlingar skola genomgå samma kurs i upphöjelse och
förfall. De tyna nästan bort, men. se sig otåligt omkring
för att upptäcka stora förebilder, af hvilka de kunna lära sig
bli framstående skådespelare, då ej instruktörerne — hvilka
de för resten ej stort akta — ej mäktat lära dem det. Men
de upptäcka inga stora förebilder; desse dogo ut för länge
sedan. — Men de vilja flyga, de arma storkarne; de flaxa
med vingarne inför de styrande; men de styrande, i hvilkas
gunst de ej längre äro, neka dem nu att flyga högre än
vingarne bära — sedan de sjelfva brutit dem — och, under-
bart! — när ett tillfälle — genom sjukdomsfall inom truppen
eller af annån orsak — plötsligt drager fram dem ur glömskan
igen — då förundrar sig styrelsen öfver att de arma storkar-
nes vingar äro i olag. Man rycker i dem, men det är slut,
de äro vingbrutna och trasiga: repareras kunna de ej.
Se på de flesta af våra unga sångare! De ha ej fått lära
sig gå, ej stå — för att icke tala om de allmänna elemen-
tära plastiska reglerna. Knappt nog de unga dramatiska
aktörerne. Hvad de inhemtat är allt en följd af praktiken,
och den kan var ganska liten och okonstnärlig ibland. De
unga dramatiska aktörerne tala illa. De unga sångarne
sjunga illa. De gå och röra sig liksom vadare. De veta ej
hvar göra af sina händer, och lägga de dem mot svärd-
fästet, om de bära sådant vapen i en kostympjes, lyftes
vanligen axelkappan eller manteln några alnar i höjden af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
