Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4—5 - »Don Juan» på den svenska scenen. Ett hundraårsminne af Don Cæsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
eller Den argsinte gubben» (1808), D’ Alayracs »En timmas äk-
tenskap» och »Kuluff eller Fé&ten i China» (1809), Paers »Gri-
selda», Struves »En fjerdedels timmes tystnad», Lemoynes
»Fästmännerne (1810), Isouards »Cendrillon», Bertons »Aline»,
D’Alayraes »Ambroise eller se här min daglön!» (1811), Bertons
»De gifta ungkarlarne>, Winters »Den afbrutna offerfesten»
(1812), Bertons »Den afbrutna konserten», Boieldieus »Min tante
Aurore» (1813). Dessutom hade Nordforss skrifvit libretton till
den omtyckta farsen »Tanddoktorn», med musik af Åhlström m. fl.
Repetitionerna å »Don Juan» bedrefvos nu med all fart.
Du Puy var outtröttlig i att elda, intressera och — instruera
hvar och en för sin uppgift. Hans konstnärliga erfarenhet och
rutin, i förening med hans sällsporda energi, frambragte förvå-
nande resultat.
Ändtligen var man färdig att låta verket gå af stapeln.
Det var den 6 December 1813 — en betydelsefull dag i den
svenska konstens annaler.
Don Juan! Hvad kände vid denna tid den svenska publiken
om denne scenens dämoniske hjelte? Det kan ju vara af intresse
att besvara denna fråga, innan vi närmare skärskåda vår opera-
hjelte i hans första svenska drägt.
Redan af Molidgres komedi »Le festin de pierre» (1665)
torde Don Juan-typen vara bekant i Sverige, helst sedan stycket
gifvits på svenska å Bollhusteatern 1739 och samtidigt utkommit
från trycket »Le Festin de pierre eller Det straffade öfverdådet»,
comedia i fem öppningar. (Såsom den utur Moligre på Kongl.
svenska teatern är förestäld uti maj månad 1739). Enligt censor
librorum Benzelstjerna skulle Jean Ehrenström vara den svenske
öfversättaren, enligt en annan anteckning aktören Birger Hildon.
Stycket spelades icke endast i Stockholm, utan äfven i
landsortsstäderna. Så t. ex. gafs det af Seuerlingska truppen
år 1760 i Göteborg, »i ett hus beläget nedom Qvarnberget invid
artillerigården?; nämda sällskap uppförde det äfven vid sina
turnéer i Finland. (Från en af dessa första representationer be-
rättar Björn i sin broschyr »>Svenska theatern» (Sthlm 1791) föl-
jande »anekdot»: »När hjelten i pjesen, som var en vacker karl,
slutligen störtas ned i helvetet, hörde man vid lågornas upp-
flammande en fruntimmersröst ifrån bänkarna: » För Ko, min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
