Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4—5 - »Don Juan» på den svenska scenen. Ett hundraårsminne af Don Cæsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’398
fram sitt ärende. Don Juanus fader, Don Louis, kommer för
att mana honom till bättring, men förgäfves. Aftonmåltid.
Statyn infinner sig, tager plats vid bordet och inbjuder sin värd
till måltid följande dag i grafkapellet. Arlequin får befallning
att lysa honom utför trappan, hvilket statyn besvarar med orden:
»Man behöfver ej ljus, då man ledsagas af himlen!»
Femte akten. Don Juan hycklar bot och bättring inför
sin fader, hvilken likasom Arlequin blir mycket glad öfver hans
förmenta ånger. Don Carlos begär att Don Juan skall förmälas
med Donna Elvira. Denna uppmaning besvaras med hån. Nu
vidtaga några »spökscener». Först en beslöjad dam, som för-
kunnar att blott några ögonblick återstå för Don Juan till
ånger. Då detta är utan påföljd, uppträder Tiden med lie i
handen och manar till ånger, men fåfängt: »>Hända hvad hända
vill, skall dock ej sägas att jag är i stånd att ångra mig», svarar
den förhärdade. Slutligen inkommer statyn och erinrar om »supé-
löftet», fattar Don Juans hand och drager honom med sig i af-
grunden. Det faller blixt och dunder öfver Don Juan. Jorden
öppnar sig och nedsväljer honom och stora eldslågor slå upp ur
rummet, i hvilket han nedfaller. Arlequin ensam är qvar och
utbrister vemodigt: »Si der! Han är intet mer till och er bror
tillfredsstäld. En förtörnad himmel, bedröfvade föräldrar, skämda
hustrur, undertryckta männer, alla menniskor äro nu nöjda.
Ingen har mer att säga. Jag allena har orsak att beklaga mig,
som nu efter många års tjenst har intet fått annan belöning än
se för mina ögon min herre aflida i sitt raseri och få det
ömkligaste slut i verlden!»
Som synes, är denna »moraliskav framställning af Don
Juanssagan åtskilligt olik den man lärt känna af Mozartsoperan,
som närmare ansluter sig till den spanska behandlingen af
ämnet (Tirso de Molinas, 1634), om ock sjelfva hufvudfigu-
ren i det hela är mera förallmänligad. Här är imellertid icke
platsen för någon jemförande exposé af dessa olika librettstoff,
hur frestande det än vore, utan hänvisas härmed till Jahns
Mozart-biografi. (För öfrigt finnes en liten broschyr på sven-
ska om detta ämne: Jakob Fagerström, »Några anteckningar om
Don Juanssagans dramatiska bearbetning under sjuttonde seklet»,
Lund 1877).
»Le Festin de pierre» var dock icke den enda förelöpare
till Mozarts »Don Juan», som hufvudstadens teaterbesökande all-
mänhet fått skåda. I början på århundradet besöktes Sverige
af en böhmare vid namn Pratté som for omkring och förevisade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
