Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4—5 - »Don Juan» på den svenska scenen. Ett hundraårsminne af Don Cæsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
405
Guvernören och dennes vålnad utfördes af en hr Nordberg.
Så långt om utförandet. Låt oss nu höra, huru kritiken
yttrade sig om den nya operan. I allmänhet synas hrr recen-
senter vara temligen ense om att musiken var förträfflig, men
libretton i pjesen väckte ond blod på ett par håll. Det före-
faller som om den anonyme öfversättaren, Jonas Lundberg,"
redan skulle på förhand ha anat detta. Deraf följande försig-
tiga avertissement, som fins att läsa i första svenska textuppla-
gan af »Don Juan»: »Det är lätt att finna, att svenska öfver-
sättningen af närvarande, mot sannolikhet, smak och de flesta
teaterregler felande pjes icke kunnat komma att af trycket utgif-
vas, om det ej varit för att uppfylla de åskådares önskan, som,
intagna af den förträfflige och öfver hela Europa berömda mu-
siken till stycket, åstunda känna innehållet af orden till sången,
hvilket vid representationerna svårligen kan inhemtas.»
Det var isynnerhet Stockholmsposten, som mest ondgjordes
öfver »Don Juans» dramatiska innehåll. »Hvilken pjes!» heter
det bland annat; orimligheter öfverflöda så här, att om man bjöd
till, att enkom samla sådana i ett teaterstycke, skulle man ha
svårt att få så många tillsammans. Hvad är guvernören? En
gammal narr! Hans dotter? En häftig toka! Don Öectavio?
En storskrytare, en mes, en nullitet! Elvira? En tråkig, kärlig,
lättnarrad dam, kanske litet landstrykerska! Leporello? En ab-
surd varelse, qvick och dum, sin herres medhjelpare i hans
utsväfningar, och en platt moralpredikant, som ständigt talar
om att han fått för litet mat och mycket stryk. Don Juan är
den ende, som visar några älskvärda egenskaper och flera en
karls dygder: att som han kanske är den ende i pjesen, för
hvilken man intresserar sig, har författaren för det han ämnat
honom till helvetet, kanske verkat motsatsen af det moraliska
ändamål han tycktes söka med sitt skådespel. Men hvilka isyn-
nerhet - månne här abbéen velat varna från att kurtisera och
duellera. Hvilka,’ om ej er, I unge och modige officerare (!),
som mest sysselsätten Er med sådant. Ja, darren vid åsynen
af den tafla abbéen stält för Edra ögon! Skåden Don Juans
rysliga belägenhet, omgifven å ena sidan af polisens öfver- och
undergevaldiger, å den andra af helvetets öfver- och under-plågo-
andar af båda könen.
+ Nordforss begagnade sig af flere öfversättarepseudonymer: Elis Aro-
sén, Ax. Bergh Zach:son, Ekman, Olof Grahn, Jonas Lundberg, Moor,
RI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
