Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4—5 - »Don Juan» på den svenska scenen. Ett hundraårsminne af Don Cæsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4.06
Om ett ömkligt slut vore tillräckligt för att göra ett stycke
till en tragedi, så vore »Don Juan» berättigadt bära denna be-
nämning, ty här släpas hjelten ända in i helvetet (!). Men styc-
ket är så långt ifrån att vara en tragedi. Det är endast en
käringsaga, . en pöbelhistoria, som kan sättas i jemnbredd med
historien om pintorparfrun. Obegripligt är att en sådan kompo-
nist som Mozart kunnat förmås, ty aldrig måste han ha velat
det sjelf, att göra så förträfflig musik till ett så vidunderligt
stycke. Musiken deremot hör man med ökadt nöje hvarje gång
och det är tvifvelsutan den äfvensom Du Puys spel som fyller
salongen. Att öfversättaren användt så mycket arbete och sin
erkända poetiska talang på ett så elakt (!) stycke, ett sammel-
surium af orimligheter, för musikens skull, är ett af de större
komplimenter som kan göras komponisten».
Mera foglig i sina omdömen är Hammarsköld i Svensk
Litteraturtidning, men han kan dock icke gilla stycket ur drama-
tisk synpunkt. Han »kan ej annat än instämma med öfversät-
laren, att pjesen strider mot sannolikhet och de flesta teaterreg-
ler och att den tydligen i sig bär spår, att dess effekt egentli-
gen varit beräknad på Wiens teater-publik. Dock i det fallet
hade Rochlitz en riktig instinkt, att han behandlade detta tema,
der två motsatta verldar häftigt gripa i hvarandra och der för-
trollningen fordrar förtrollningens språk såsom ett musikaliskt
drama. Ty derigenom gaf han den odödlige Mozart, hvilken så
riktigt förstod sin konst och bedömde operans natur, tillfälle
att producera ett af sina herrligaste och underbaraste mäster-
verk. Och för att hos oss bekantgöra denna hänförande musik
och bereda tillfälle att lära känna i all sin glans en af de stör-
sta tonkonstnärers kompositioner var visserligen denna öfversätt-
ning ett företag som förtjenade loford. De prosaiska partierna
deri äro ganska lediga, ehuru de flesta versifierade styckena nå-
got stöta på platt rimmeri».
Det märkligaste kritiska inlägget i detta ämne föreligger i
form af en numera ytterst sällsynt broschyr, kallad »Critik öfver
skådespelet Don Juan. Dramatikens pedagoger tillegnad. För-
anledd af den så kallade recensionen i Stockholmsposten. Af
T.—d», tryckt 1814.
Författaren var Bengt Johan Törnebladh, den kände skrift-
ställaren. Han hade under de närmaste föregående åren utgifvit
tidningen Nya Posten, hvilken, som bekant, genom den i den-
samma införda fabeln »Räfvarne» blef en hufvudsaklig anled-
ning till Fersenska mordet. Jag kan icke neka mig nöjet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
