Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4—5 - »Don Juan» på den svenska scenen. Ett hundraårsminne af Don Cæsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behaglig och smakfull? Ja dessa smakens mönsterherrar kunna
säga: solen, sjelfva solen är väl rätt intressant: men hennes sken
är för starkt, för Öfverdrifvet, isynnerhet om sommaren.
Den som studerat smaken och den kotzebueska samt andra
nuvarande teaterförfattares praxis skall förundra sig öfver att ej
någon annan straffpredikant än guvernörens vålnad, t. ex. en för-
myndare, sjökapten (!) eller gammal militär slutligen träder upp,
ryter en dundrande moral mot Don Juan, som ångrar sig, blir
i hast en hederlig karl, gifter sig med Elvira och sätter sig
ner på ett landtgods att göra barmhertighetsverk! Eller skulle
ett sådant slut ej vara lika rimligt som den upplösning svenske
öfversättaren eller någon annan moralkläpare ger åt Schillers »Röf-
vare» (Komiska teaterns sista mästerprof)," nämligen att Carl
Moor och hans röfvarband få nåd af kejsaren och tillstånd att
tjena: i hans armé? Är icke detta en sublim moral? Men
Schillers slut var för starkt, för öfverdrifvet, för smaklöst.
Den bäst tecknade karakter i skådespelet Don Juan är El-
viras, Don Juans trolofvade bruds. Förskjuten, öfvergifven, en
af dessa qvinnor som blott en gång kunna älska, drifves hon af
sin kärlek att uppsöka den trolöse. Kärlek, hat, hämd och hopp
omvexla i hennes själ. Hon blir hans onda genius. Hon för-
följer honom, han blidkas, bedrager henne på nytt. Hon kan
ej lemna honom förrän i yttersta stunden. Hon ilar likväl först
till: honom anande hans rysliga straff, varnar honom och vill
förlåta hans otrohet, vill tröstas, endast han ångrar och begråter
sina brott. Mera begär hon ej. Denna idé är stark, träffande
och sann.
Derför har ock Elvira blifvit ansedd för galen af skribenter
i Stockholmsposten, som tyckt hennes förhållande icke vara rog
belefvadt: ty hvad en häftig passion är och hvad den är i stånd
till, derom hafva dessa halfdramatister antingen intet begrepp,
eller vilja de att hel passion skall målas som half passion, den
goda smaken till ära».
I ett fall synes broschyrförfattaren sjelf yrka på modera-
tion. »Zerlina är fästmö, — säger han — och i denna ställning
hvarken kan ellet bör hon framställas så lättsinnig då hon dess-
utom tydligen märker Don Juans afsigt. Detta är nästan en
+ Öfvers. af Ö. 8. Rutström (1799). Törnebladh hade s. å. broschyren
utkom publicerat en öfversättning af Schillers »Don Carlos» och »Jungfrun
af Orleans»; året derpå utkom en öfvers. af »Wallenstein».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
