Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4—5 - »Don Juan» på den svenska scenen. Ett hundraårsminne af Don Cæsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
409
I
skandal mot qvinnokönet. Öfversättaren hade med ringa möda
kunnat afhbjelpa detta och mycket aänat åtminstone i den pro-
saiska dialogen.»
Som ett synnerligt önskningsmål framhåller T., att operan
må indelas i fyra akter, i stället för två — hvilket ock sednare
vunnit tillämpning.
»Detta skådespel», slutar T. sin kritik, »skall ock icke allenast
bibehålla sin triumf, utan med stigande intresse ses och återges,
i trots af allt hvad smaksjukan deremot må invända.»
er KR
+
Vid »Don Juans» första uppförande på vår operascen gafs
pjesen med en för den tidens publik synnerligen tilltalande final,
en »helvetesscen», framställande en hemsk och afgrundslik bergs-
trakt, insvept i ett haf af lågor. Hit drefs Don Juan till
sist och störtade sig, omhvärfd af flammor och gräsliga afgrunds-
andar, från klippspets till klippspets. Ju längre han hann,
desto mer skräckinjagande blef scenen, desto bredare afståndet
mellan klipporna —— till slut så långt, att en särskild inöfvad
figurant längst bort i fonden måste ersätta skådespelaren och i
lika drägt fortsätta den halsbrytande färden, till dess slutligen
afgrunden öppnade sig för den gudsförgätne qvinnoförföraren och
han, under åskådarnes jubel, försvann i eldhafvet. Nyssnämda
scen utförde Du Puy med en så skakande realism, att d. v. teater-
läkaren Pontin, enligt hvad B. v. Beskow förtäljer, brukade upp-
gå till afdånade damer, när Don Juan störtade i afgrunden.
Denna skräckinjagande scen gafs med af Du Puy kom-
ponerad musik, hvilken, försäkras det i Svenska teatergalleriet,
var »så mästerligt tillsatt, att man måste vara väl initierad med
Mozarts musik för att kunna märka någon skilnad i komposi-
tionen». ;
Förgäfves inlade kritiken sin protest mot denna helvetes-
final: »De ställen, der Mozart är mest sublim, voro de som minst
gjorde effekt på allmänheten, och man kan tryggt slå vad att om
pjesen annonserades utan helvete, skulle endast det lilla antalet
af verkliga musikkännare och älskare komma dit. För dem skulle
väl pjutningen blifva så mycket större, men recetten blefve ock
i samma förhållande mindre» (Wallmarks Allmänna journalen
1814).
Helvetesscenen fortfor att gifvas som operans afslutning
ända till i februari 1858, då den borttogs vid »Don Juans»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
