Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4—5 - En ny förespråkare för latinväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
——— rv
415
liga hos dem. Det som man vill vinna med ett grundläggande
språk är väl ej närmast att kunna tala det; vi läsa ej latin för
att lära oss tala latin, icke för att få färdighet just i dess be-
handling, utan för att få formell bildning, såsom hjelp för in-
hämtande af andra ämnen. Hur skall jag då kunna försvara det
påståendet, att ett språk skulle vara bättre än något annat
lämpadt dertill. Det grundläggande ämnet skulle ju vara bra
i samma mån, som det kunde öfva upp det verktyg, den sida
af oss, med hvilken vi tillegna oss både detta och de öfriga
ämnena, nämligen vårt förstånd. Då nu språket är ett verktyg
för och ett yttre uttryck af tankeförmågan, är det alldeles gifvet,
att en insigt i språkets väsen och öfning i att handhafva språket,
skall verka tillbaka på vår tankeverksamhet; att det skall göra den
klar och redig i hvarje särskild verksamhet, och att ett vexel-
förhållande inträder mellan den handlande personens verksamhet
och det verktyg, med hvilket han utöfvar verksamheten, liksom
vi veta, att instrumentet återverkar på den, som sköter instru-
mentet. Vi veta alla af erfarenhet, huru våra tankar klarna,
under det vi tvingas att gifva dem språkets form; vi ha kunnat
gå och tänka i åratal på en sak, innan vi yttra oss om den,
men den klarnar fullt först då, när vi tvingas att yttra oss om
den, tvingas att begagna ett mycket vigtigt verktyg för tanken,
som verkar tillbaka på den. Men härmed är ju gifvet, att, om
detta mitt resonnement vore rigtigt, hvilket språk som helst
vore ungefär lika lämpligt såsom formellt bildningsmedel. Så
tror jag också, att det under ideala undervisningsförhållanden
skulle vara fallet.
Nu är frågan emellertid: kan något språk vara bättre, än
andra såsom grundläggande, eller äro alla i detta afseende lika
bra? Professor Almkvist framstälde saken så, att vi härvidlag
skulle ha att välja mellan språk, som vore formrikare och sådana
som vore formfattigare. Han säger, som många andra sagt före
honom, att latinet är ett äldre språk och derför har större
formell rikedom; det har många former, medan svenskan har
få. Först och främst bestrider jag då detta och det vore ju
också — såsom jag strax skall närmare utveckla — högst un-
derligt, om så skulle vara händelsen. Äfven och i all synner-
het : brukar engelskan framhållas såsom högst formfattig. Jag
bestrider att ens den”skulle vara nämnvärdt formfattigare än
latinet. Här skulle jag kunna komma fram med ett godtköps-
argument och säga, att det är ingen konst för latinet att agera
formrikt, då t. ex. en och samma form »mensis» får förekomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
