Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4—5 - Från parkett, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fastän det öde, stycket då rönte, således icke kunnat egentligen
innebära någon: starkare uppmuntran för kel. teatern att upptaga
det, så var det å andra sidan icke så underligt, att när den en
gång ville ge något klassiskt, något af Goethe, den valde Clavigo.
Nu är jag visserligen icke fullt säker på, huruvida kgl. teater-
direktionen resonnerat på ena eller andra sättet af de båda
alternativ jag genast skall antyda. Öfver hufvud kan man ju inte
ens veta, om direktionen sitter inne med så pass hufvud, att den
kan göra sig noga reda för sina skäl. Ena alternativet skulle
kunna vara det, att då Clavigo af Goethes samtida betraktades
som en bagatell, hvilken han helt hastigt satt i hop för att visa
sig hörsam en ung dams påbud, de krafter, dramatiska teatern för
närvarande eger, ändå alltid borde kunna mer än väl gå i land
med detsamma, om de ock måhända icke skulle mäkta med något
af Goethes förnämligare. Det andra kunde vara, att direktio-
nen ville visa att den framgång, Torsslow gick miste om, skulle
tillfalla direktionen, som sitter inne med helt andra trumf på
handen. . Torsslow förklarades visserligen af dåtidens Aftonblad
förträfflig som Beaumarchais och att man i honom såg den
eldige, ridderlige, hämdfulle fransosen, men den tiden hade
ändå ingen hr Törnqvist. Och så fans ju då inte häller hr
Hjertstedt, som kunde icke blott sätta upp, utan äfven sätta
öfver stycket.
— Ja, jag får lof att för en liten momang lemna OClavigo
åt sig sjelf och hembära mina uppriktiga lyckönskningar till
kel. teaterdirektionen, som har en så mångsidig förmåga som den
sistnämda till sitt förfogande. Nu är inte hr Christiernsson en-
sam, utan direktionen har ännu mer skäl att belåtet åse den ädla
täflan, som först och främst till kgl. teatrarnes stora fördel och
sedan äfven till ovanskelig berömmelse för dem sjelfva nu 1 ett å
två år pågår mellan de båda snillrika regissörsdioskurerna Chri-
stiernsson och Hjertstedt. De sätta upp pjeser, instruera, öfver-
sätta skådespel, författa pjeser, operatexter och tidningsartiklar
och gud vet inte hvad alt de tilltro sig. Inom deras spensliga
kroppshyddor måtte sjuda ett alldeles kolossalt verksamhetsbegär,
och med ett par sådana stöttepinnar och i synnerhet med hr Chri-
stiernsson, som kilar så behändigt fram och in öfveralt, skulle väl
någonsin en teater kunna komma på den dilettantismens dekadens,
som hr Josephson så drastiskt skildrar i sin lilla broschyr? Det
är naturligtvis förtal. De skulle bestämdt vara redo att hvilken
stund som hälst följa exemplet af de der båda ädla sönerna i
antiken, hvilkas namn jag tyvärr ej nu erinrar mig, men som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
