Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Budskap från Volontaire - 1. Musikalisk revy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
471
förtjusande konstverk med så fint och ädelt tycke, så ren och
naiv oskuldsfägring som någon af Schumanns »Kinderscenen».
Detta var Kristina Nilsson. Och det hade nog varit bättre,
om frk. Klemming sett henne för denna scen än Pauline Lucca.
Denna aria fordrar dessa nästan orgelliknande olika röstregistre-
ringar, der Nilsson var mästarinna. Frk. K. sjunger i allmän-
het litet enformigt och så var det också här, särskildt den lilla
tragiska episoden försummades mer än tillåtligt. »Såg hur
grann jag är» sjöng frk. K. i st. för »söt> och det var nog en
lycklig förändring, som ett par af hennes föregångerskor med
större skäl hade bort uppfinna. Ty frk. K. är ju sjelf rätt söt
och hade derför alls icke behöft »göra sig söt» emellanåt så
som i denna scen skedde. Synnerligast sluttiraden gränsade väl
starkt till operettens sfer; den för spegeln behagsjukt figurerande
Margaretha hör mer hemma i Hervés »Faust» än 1 Gounods.
Dessutom — spegeln är ju så liten att endast ansigtet får rum
der, nu såg det ut som om Margaretha tänkte sig stå framför
en salongstrymå, der hon kunde se sig hel och hållen. Men
det var ju omöjligt.
Således både en estetisk och en optisk villa!
Det gladde mig att trappstegen till flickans hydda nu blif-
vit nödtorftligen lagade, så att hon vågade stå derpå under början
af duetten. Frk. K:s kalla stämma borde här sökt härma hr
Bruns onekligen — hvad brister han än annars hade — ganska
varma föredrag, och litet svärmisk berusning hade ej skadat till
ord som dessa: »O dröj avar ljufva qväll, hvad den rösten gör
mig säll — —>». Nu såg det ut som om frk. Klemming ej alls
»gjordes säll af denna rösten», och vi undra ej derpå, lika litet
som att hon ogillande betraktade hr Bruns makalösa gester,
närmast påminnande om en skräddare som håller på att ta mått
på en tjock herre, men — i all verlden! Margaretha måste ju tju-
sas af sin Faust, denne må nu ha både skräddarröst och skräd-
darfasoner. I adagiot kunde man gerna ha bibehållit den gamla
anordningen att Faust efter sin tirad knäfaller för Margaretha,
som då med större verkan kan sjunga sitt smältande: »Du är
mig kär, så innerlig>, och vid det passionerade slutstället: »jag
vill dö för dig» småningom dragas allt närmare ner emot ho-
nom, så att hennes läppar beröra hans lockar. Detta ger en
god utgångspunkt till allegrots början, då Faust lidelsefullt stör-
tar upp och sluter henne i sina armar, hon bäfvande och rädd
stöter honom från sig och ilar till motsatta scenhörnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
