Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Tea, af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
obeskriflig ringaktning, som om hon velat säga att det var
en bra dum fråga.
— Kors, inte kan man veta hur dags han kommer om
morgnarne, inte!
Och dermed tog hon helt ogeneradt den originella bords-
prydnaden och flyttade den med största lugn öfver till fönstret.
Herr Lindblad kunde liksom andra menniskobarn bli
förargad ibland, och det blef han också den gången. Innan
hon visste ordet af hade han henne i armen och placerade
först henne och sedan hennes effekter ut i farstun. De senare
affärdades med en viss fart, och Tea stälde sig att se på
detta bestyr med armarna i sidorna och ett godlynt leende
på läpparna.
— Jaså, jag slipper städa här i dag. Det var bra. Tack
ska han ha!
Och så gick hon med bibehållen värdighet ned för
trappan.
Hela kontorspersonalen hade hennes syndaregister på
sina fem fingrar, och det ökades betydligt för hvar dag.
Men hvad hon än gjorde, så gjorde hon det med en säkerhet
och försvarade sig med en sådan slagfärdighet att man aldrig
kom ur fläcken med henne.
Skickade man ner henne till magasinet i samma hus
för att hemta en half porter, och hon behagade använda
en hel timme för att uträtta detta ärende, så fans det lik-
väl ingen menniska som kunde öfverbevisa henne om att
hon varit länge borta. Hon hade icke varit någon annan-
stans, och när man förmodade att det hållits en vidlyftigare
konversation på magasinet, så tog hon invånarna i himlen
till vittne på att hon bara sagt goddag till frun som hade
butiken, och när man alla dagar såg folk, som man kunde
tro ha annat att sköta, sitta många timmar på serveringar
och slösa bort den dyrbara tiden, så var det väl inte för
mycket om en annan menniska fick säga goddag åt sina be-
kanta. Dessutom borde man tänka på de arma menniskorna
i Kina, som både fingo svälta och frysa ihjäl, och inte knota
om man fick vänta med att stilla sin törst i några minuter.
Tea kunde vara litet religiös ibland, när det så föll sig.
Kontorsiokalen betraktade hon som sin privata våning,
grälade om man inte torkade af sig om fötterna när det var
nyskuradt, städade undan qvarglömda cigarrer, nycklar och
småslantar, så man aldrig mera såg en skymt af dem, lade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
