Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Tea, af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SENS
SAGE on SA SF
207
intimare förhållande dem emellan var nästan omöjligt, då
man tänkte på grosshandlarns distinguerade personlighet och
sedan på Teas medelåldriga, tjocka ansigte med inåtsvängd,
hvass näsa, hennes kantiga former och tvära fasoner. Några
mera framträdande kvinliga behag egde hon verkligen inte.
Det var som sagdt en gåta hvari Teas tjusningskraft
låg, och somliga började tro, att det endast var grosshandlarns
obenägenhet för att syssla med »obetydligheter» som hin-
drade honom att fästa sig vid Teas små egendomligheter
och tolerera hennes uppförande. Man började nästan resig-
nera sig under det obegripliga. Men så gjorde plötsligt en
tillfällighet att man begrep, och det var herr Lindblad, som
begrep först.
Han umgicks i en familj i huset, dit han ganska ofta
brukade vara bjuden, och en kväll hände det att man tog sig
för att spela knack efter maten. Intresset var spändt, tiden
gick, och när man ändtligen slutade var klockan öfver tu.
Herr Lindblad kände sig något beklämd till mods, då han
tänkte på hemvägen och att han måste upp tidigt följande
morgon. Men så föll det honom in: hvarför inte spara tiden
och kinesa på kontorssoffan?
Sagdt och gjordt. Han lånade en filt af sin värd, rul-
lade ihop den under armen, sprang upp för trappan, satte
i nyckeln och kom in.
Medan han gick och ordnade litet för sig, fick han höra
steg inåt våningen. Fatalt! Grosshandlarn var uppe, och
alla dörrarne stodo på glänt. Men kanske man kunde stänga
dem. Var han ensam?
Herr Lindblad smög sig försigtigt genom rummen för
att rekognoscera. Det var också en viss nyfikenhet som
dref honom, ty han tyckte sig ha hört två röster.
Så småningom. kom han in i mottagningsrummet, som
låg utanför sängkammaren. Dörröppningen ditin täcktes en-
dast af ett tjockt draperi, som blifvit skjutet något åt sidan,
så att en bred ljusstrimma skar snedt öfver det mörka, yttre
rummet, upptecknande mattans fasoner.
Det lät alldeles som om någon suckade och pustade
litet svagt derinne, men plötsligt röck herr Lindblad till vid
ljudet af Teas röst, som hes och grof och tvärsäker höjde
sig lika högt som vanligt.
— Dra inte in foten, för då kommer jag inte åt, kan
han väl begripa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
