Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Från parkett, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sg
Sol
vis å la den berömda Traskapatrullo kom för sent, visar inte
något intresse alls för det spörsmålet.” Men hur är det Strind-
+ Den tidning, som först upptäckte och namngaf vandalerna, söker
maka undan hela frågan, genom att förklara det högst obefogadt af hr
Waldenström att anklaga teaterdirektionen, utan rainistern (obs. då en
frihandelsman — der ha vi ägget —) finge vara så god och taga skul-
den på sig, Hr Lindmark, hvars lott det blef att vid ett senare plenum
frambära den af direktionen tvifvelsutan med stor vånda hoplagade
redogörelse, hvarigenom den stora bristen skulle förklaras, var i fråga
härom endast i tillfälle att göra ett meddelande, hvaraf framgick att
direktionen åtminstone varit så pass försigtig att ej lemna från sig
något svart på hvitt. Kan emellertid någon menniska förklara, hvarför
ej direktionen för resten kunnat bekväma sig till att vida förr fram-
ägga den nyssnämda såväl af hr Lindmark som sedermera af våra tid-
ningar framburna och naturligtvis af dessa senare utan vidare för god
hållna sammanfattning af upplysningar rörande kgl. teatrarnas finan-
ser? — Daegl. Alleh. borde dock haft en viss obehaglig erinring af huru
let kan förhålla sig med sådana der från teaterhuset emanerande half-
officiösa »upplysningar». (Jfr »I afgörandets stund» sid. 12 och D. RK.
Kr. f. 1887 nov.—dec.-häft. s. 984).
Ehuru ännu utan tillgång till teaterräkenskaperna skall jag dock
egna det urskuldningsförsöket ett par korta anmärkningar. Till en
början förhäfver direktionen sig vådligen öfver att den år 1885—86
var så snäll och ej gjorde af med hela kreditivet på 15,000 kr., utan
besparade 12,500 kr. Det är rasingen så snält, ty anvisar statsverket
ett kreditiv, så beräknar det naturligtvis att hela subberten skall stryka
med. Det ligger i kreditivets natur, tycker direktionen. Nu är till en
början att märka, att det visst inte har stannat vid 2,500 kr., utan kre-
ditivet har alt fått släppa till litet mera, nämligen ytterligare 3,410 kr.,
såsom direktionen bör kunna läsa sig till i sina egna böcker och sin
egen finansrapport för december månad 1886. Detta är ju alltid ett
litet prof på dess petitess och ärlighet. i uppgifter. För öfrigt
känner man sig nästan frestad att misstänka att samma direktion ej
kommer i håg ena dagen hvad den skrifvit en annan. Sen själfva:
När senaste statsrevisorerna voro på direktionen bland annat för de
utländska gästspelen, förnekar den i i sitt svar af den 30 dec. 1887,
att särskildt Luccaföreställningarna — och arfvodena för de öfriga
utländska gästspelen voro inte ens fjerdedelen af Luccas — ådragit
teatrarne förlust och söker tvärtom med siffror bevisa att affären slagit
ganska väl ut. Men nu i maj på tal om att förklara bristen för året
1886—87, då de dåliga tiderna väl ej särskildt förvärrats, heter det —
naturligtvis utan att ange några motiv för det öfverdrifna experimentet
med gästspel — att »försöket att med dyrlegda utländska gästspel
gifva ökad inkomst åt teaterkassan alldeles nuisslyckades» (kurs, af mig).
Ar inte detta en tvetalan?
Någon uppmärksamhet borde väl ock här egnas C. L:s förut om-
talade försök att inför Göteborgspubliken med 3—–4 långa bref ren-
tvätta den nu snart undanmakade direktören, som i hans ögon visar
sig oskuldsfull som det barn som föddes i natt, och i följd af den
omedvetna komik, som i rikt mått tittar fram på nästan hvar rad
den utdragna artikelserien, vore det ock rent af tråkigt att lemna det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
