Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Från parkett, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KO
JA
en oerhörd förmåga 1 att tysta ner — somliga saker.»
alldeles å sido, fastän tid och utrymme förbjuda sorgligt nog att
derpå tillämpa den mycket intressanta historiskt-komparativa metoden,
d. Vv. s. göra en sammanställning af förf:s omdömen och känslor t. ex.
vis-å-vis hrr Edholm, Westin och Lindberg m. fl. och hans nuvarande
hartassmanér i fråga om hr Willman. Hvad som ifrån första början
framkallar ett outsläckligt homeriskt löje är den atv af obestridlig
upphöjd opartiskhet, hvarmed han klifver upp i domaresätet och börjar
hålla räfst- och rättareting i anledning af klagomålen mot direktionens
förvaltning sådana som sjelf formulerar dem. Jag skulle vilja se den
i härvarande teaterförhållanden något mera orienterade som skulle
våga bestrida en jäfsanmärkning för uppenbar partiskhet mot den
sig sålunda sjelf tillsättande domaren. Upplyst af ett »lumen inter-
num», är han naturligtvis alldeles på det klara med, att i den
Willman-Ödmanska engagementshistorien från förra året förhåller sig
helt annorlunda än hvad man måst antaga efter sammanställning af
hvad båda parterna offentligen då meddelade. — I casus Fredriksson är
han mera i beråd, då det uppenbarligen var för tidigt att ropa »le roi
est mort, vive le roi», utan vill derför halta på båda sidorna, och söker
allra först behagligt afficiera det Willmanska sinnelaget genom att
tilldela hr Fr. en liten farbroderlig läxa om att rätt skicka sig i
fråga om engagemang och om risken af att tredskas och resa till annan
ort. Men då inte häller hr Fr. gerna finge bli surmulen, slätas han
till sist om munnen med några vackra fraser i ungefär samma tonart
som det bibliska uttrycket om en messias, till hvilken allas ögon bidade.
Men det allra märkvärdigaste är detta direktionsspråkrörs sekularupp-
täckt. Hvad är det, tror man väl, som har störtat den nuvarande direk-
tionen och systemet och, i enlighet med de fixa idéerna å vissa håll,
i och med detsamma sjelfva teatrarna och konsten? Jo, visst inte
direktionens och dess föregångares inkompetens och vanskötsel, utan
det är »några mot den nuvarande direktionen fientliga sidoinflytan-
den»!! Det är »krypskyttar och landsvägsriddare utan namn och
ansvar», som på »minst sagdt tvifvelaktiga, stundom rent af alt annat
än hederliga bevekelsegrunder» väckt upp en opinionsstorm mot den
stackars direktionen och, enligt ett högt teologiskt föredöme skapande
af intet, satt vapen i händerna på dem som af religiösa eller ekono-
miska skäl äro teatervedersakare. Men hvarför i all verlden har
då inte korrespondenten långt för detta som en modern S:t Göran
dragit ut till strid och nedslagit dessa odjur? Det hade väl varit mer
välgörande än att nu komma så der »post festum» och med knytnäfven
i byzxfickan. Kanske hade då äfven lektor Waldenström, som i sista
häftet af »Nya Stockholm» berömmes för sin klarhet och logiska styrka
i diskussionen och hvars siffror förklaras vid somliga tillfällen vara
så slående, att de tysta munnen på motpartiet, då besinnat sig och
tegvat, ja, kanske rent af uppträdt som en extra direktionspanegyriker.
Härigenom hade Han undgått »en betänklig remna i sitt eget anseende»
och det något förklenliga epitetet: »den hittills (!!) högt aktade», (Hr
Borg i Första kammaren får, snält nog, ändå nåd och är fortfarande »högt
aktad», fastän han också var utsatt för »sidoinflytanden» och inte tagit
verkligt reda på saken). Ytterst karakteristiskt för hvad en ästetise-
berg säger på tal om »Pvåra entreprenörer»? »Idealisterna hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
