Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Herr Daniel af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
vis. Med insnörad barm, pyntad och :fin i sin nätta sits-
tröja och med det korpsvarta håret sorgfälligt kammadt och
upplagdt öfver: den hvita pannan och tinningarne, trädde
Steintje på slaget åtta in i det yttre rummet. Den puttrande
tekitteln förkunnade hennes ankomst. Med förklädssnibben
for hon ännu en gång öfver bordet, bredde behändigt duken
deröfver och satte -brödkorgen med tillbehör i midten. En
liten bit ost, blank af ålder, och några assietter kallskuret
uppradades rundt omkring brödkorgen. Derpå lade hon tid-
ningen bredvid herr Daniels tallrik, hvarefter hon rörde om
ett slag i kaminen, när det var kallt, och kastade en blick
genom fönstret på uppassaren å »Falken». Der kunde hon
stå vid fönstret och : skratta, så att hon fick gropar i de
runda kinderna — om de körsbärsröda läpparne vilja vi
icke tala. Så ringde én klocka i undra våningen och jagade
henne ut ur rummet och nedför trappan., Jungfru Görtz
hade respekt med sig. - Ljudet af hennes röst eller klocka
träffade hennes underlydande som en elektrisk stöt.
Kort derpå inträdde herr Daniel för att intaga sin en-
samma ungkarlsfrukost. Medan han drack sitt té och åt
sitt bröd kunde stadskassören se ut på gatan, der det bör-
jade blifva lifligt vid denna tid på morgonen. Utanför
»Falken» samlade sig små hopar af menniskor. Man vän-
tade på diligensen. : Hederliga borgare hasade sig fram i
tofflor längs husraderna. Några gapade och kikade uppåt
himmelen, andra betraktade andaktsfullt den bruna tobaks-
saften, som trängde ut ur deras sjöskumspipor. Nu tutar
det i posthornet; alla skocka sig omkring trappan på »Falken».
Det var en upplyftande syn att se den tjocke postiljonen
sitta deruppe pårsin upphöjda plats högt öfver de rykande
hästarne. Sedermera har ångan blåst bort både honom och
diligensen. Jag tycker mig ännu ge honom krafla sig ned
från den höga kuskbocken, sträcka på de styfva benen och
klampa in i värdshuset för att med en klunk läska sina
dammiga läppar, som han derpå torkade af med rockärmen
eller med afvigsidan af handen.
IV.
Den breda, majestätiska floden, som med krökt arm om-
sluter den lilla, anspråkslösa staden, var herr Daniels ögon-
fägnad. Han såg honom om morgnarne, blank som en
Ur Dagens Krönika. VIII, 7—38. 38
q
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
