Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Herr Daniel af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värjklinga, sakta glida fram nedanför hans fönster utan en
krusning på ytan, som återspeglade morgonens skiftande
stämningar. En lätt morgondimma, gryningens friska ande-
drägt, vid hvilken solen svalkar sitt glödande hjerta, slum-
rar på det spegelblanka vattnet. Rundtomkring råder den
djupaste tystnad; i fjärran plaskar en åra; utifrån stads-
ängen höres råmandet af en ko, som står till knäna i det
daggfallna gräset, i det kon sträcker upp det breda hufvudet
och spärrar, ut de fnysande näsborrarne för att insupa den
friska morgonluften. — Herr Daniel älskade denna food,
hvars sakta framglidande spegel återkastade än det ljufva
leendet än den bistra minen på Nederländernas nyckfulla
himmel. Han hade i så många år suttit och betraktat den
breda vattenytan att anblicken deraf var vorden dyrbar för
hans hjerta. Vi vänja oss så småningom vid föremål och
utsigtspunkter, som vi ständigt hafva under ögonen. De ut-
göra efter hand en del af oss sjelfva.
vi
« Herr Daniel lefde i stor tillbakadragenhet, hvad som i
församlingsbornas ögon stämplade honom till en osällskaplig,
besynnerlig drömmare. Hur kunde man också föredraga
böcker framför spelkort och biljardköar samt sitta och dunka
på pianot, när herrarne sällskapligt sutto kring spelbordet
på klubben, det var ju rent af befängdt. När Daniel i all
sköns lugn satt på sin kammare fördjupad i någon bok eller
i sin musik hade han knapt någon aning om den förargelse
han väckte uti staden. Och hade stadskassören ej varit så
vänlig och förekommande 1i sitt sätt och hade icke hans
punktlighet och redbarhet, ja hela hans fläckfria lif ingifvit
aktning äfven hos dem, som eljes ej voro honom bevågna, så
skulle han svårligen hafva undgått förföljelse i Groenewegen.
Men den trängre kretsen af vänner högaktade honom i
stället desto mer. Också - höll honom den känsla af ömse-
sidighet, som förenade honom med hans vänner, fullkomligt
skadeslös för andras tadel. För öfrigt kunde man visserligen
göra narr af hans afvikande lefnadssätt, men på hans hjelp-
samhet och tjenstaktighet tviflade ingen. Var det någon
gång fråga om att lossa på pungen för något bildningens
ändamål eller för tillfredsställandet af en ädlare smaks for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
