Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Herr Daniel af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
087
dringar, var Daniel den förste att bidraga med sin skärf.
Honom hade staden bland annat att tacka för en ganska
utmärkt stråkqvartett, som 1 mindre kretsar förtjenstfullt
tolkade de store mästarnes verk. Den småstadsaktiga unken-
heten, lumpenhetens bördiga jordmån, bekämpade han ifrigt
när och hvar han kunde. Han lemnade intet tillfälle obe-
gagnadt att ingjuta en friskare anda i umgängeslifvet. Man
skrattade åt honom och han misslyckades ofta, men han lät
ej afskräcka sig. »Jag vill åtminstone göra ett försök», sade
Daniel. Den stilla, okonstlade mannen i den :ensliga kam-
maren utgjorde medelpunkten för stadens samfundslif.
NI
Herr Daniels lefnadsstig hade ej varit blomsterströdd.
Han hade aldrig kunnat räkna sig till lyckans skötebarn.
Lika litet som ni och jag hade han saknat anledning att
klaga. Slutligen hade han dock fogat sig i sitt öde och
kunde nu säga med den store tyske skalden: hurudant lifvet
än är, så är det skönt. När han för sin själ återkallade
barndomens minnen framstälde sig i all sin ursprungliga
friskhet bilden af hans far, en stark bredaxlad man, hvars
klara nötbruna ögon muntert blickade ut i verlden, och hvars
djupa, välljudande basröst strömmade vederqvickande från
det höghvälfda bröstet. Han kan aldrig tänka sig honom
annorlunda än omgifven af en massa pojkar, som väsnas
omkring honom, släpande honom med sig i sina lekar, väl-
jande honom till skiljesman i sina tvister, simmande,. fisk-
ande, roende, seglande under hans ledning och under hans
uppsigt: allt saker som fadern förstod i grund.
Hvad pojkarne stimmade omkring honom. Der ligger
segelbåten förtöjd i den lilla viken, ryckande i springet och
med fladdrande segel, likt en fängslad fågel, som lyfter sina
vingar. "Man skyndar utför strandbädden ned till floden, man
hoppar i båten, fadern griper roret. »Kasta loss!» ljuder
hans korta befallning. Båten lägger ut. Som en mås flyger
den lilla farkosten öfver vattnet. Med hvilket behag han
lägger sig på sidan, med hvilken fart han ilar fram öfver
vågen liksom med utbredda vingar. Skummet yr omkring
stäfven; segelduken sväller, den smäckra masten svigtar och
kröker sig under hampsegelns påtryckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
