Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Herr Daniel af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIE
Herr Daniel ser en vinterbild för sina ögon. Den grå-
daskiga dagen tränger sparsamt in-genom de istäckta fönster-
rutorna. Fadern står midt på golfvet med en raggig filt-
mössa på hufvudet och häller krut 1 hornet. Diana gläfser
nere på gården. Han hör krutkornen ticka på det glatt-
bonade golfvet. Det är ett af dessa ljud, en af dessa bilder,
en af dessa syner, som plötsligt åter framrullar ett stycke
bortglömdt lif, spikar 1 själens vägg, på hvilka våra minnen
äro upphängda . .. Och vildbrådet sedan, som jägarne hade
med sig hem, det nyfikna trefvandet på den välfylda jagt-
väskan, den rysning man kände, när Teun, den gulhårige
legokarlen, som brukade följa fadern på jagterna, slog dem
med en hare om öronen.
VIT
Hans bröder föreföllo honom som riktiga jättar. Han
mindes hur han såg upp till dem och han kom äfven i håg
de »orrar», med hvilka de trakterade honom. Han påminde
sig deras bullrande lekar på vinden, der han stundom fick
sitta hårdt imellan. När bröderna försmådde den lille som
lekkamrat tog han sin tillflykt till faderns kontor. Der hade
han en vrå för sig sjelf, der han tyst satt och såg på de
som gingo in och ut. I Daniels ögon var hans far stadens
välgörare, som på det frikostigaste försåg hvar och en med
blanka guldenstycken.
TEX
Så kom det en tid då han låg sjuk. Hans fader och
bröder försvinna från skådebanan. Han ligger till sängs i
rummet åt gården. Fönstret vetter mot blomsterplanterin-
garne. Det är sommar; det är varmt; gardinerna äro ned-
fälda, en kaprifoliumstängel, krypande längs väggen, sticker
in sitt blommande hufvud genom fönstret. Bien surra bland
blommorna; man hör det svaga tickandet af deras små krop-
par, när de druckna af blomdoft, flyga mot persiennerna:
en lugn, stilla sommarmiddag.
Det råder dödstystnad i huset, ty bröderna äro i skolan.
Bredvid honom sitter hans moder, hvilken Betje håller säll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
