Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Herr Daniel af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
moder. Denna pekar på skrifvelsen och tyckes lemna tjenar-
innan någon uppmaning, som Betje icke vill höra på. Nu
öppnas dörren och hans fader visar sig på tröskeln. Den
bredskyggiga halmhbatten skuggar hans behagliga ansigte.
Jackan har han slitit upp för att andas friare, bröstet sväller
af välbehag.
» Nå Betje, nå Bet!» ropar hans faders musikaliska stämma,
»du ämnar således lemna oss?»
Flickan föll i gråt.
»Hon bör ej afvisa detta anbud», infaller modern.
»En sjökapten, en utmärkt rask och hurtig sjöbjörn;
jo jag tackar jag, håll honom fast flicka, med båda händerna,
det är ju en riktig tur», ropar stadskassören.
»Låt honom löpa», säger Betje, medan hon slänger bref-
vet på bordet.
»Det skall han ingenting ha emot», återtager hans fader
med ett klingande skratt — »med dig i sina armar.»
»Icke förr än min gosse blir bättre; han får vänta. Låt
honom och hans fartyg först fara dit pepparn växer.»
Derpå hastar hon mot sängen, trycker häftigt i sina
armar Daniel som nu i sin tur börjar gråta.
När Betje lemnat kammaren uppstår ett samtal mellan
Daniels föräldrar, hvilket, ehuru dess innebörd undgår ho-
nom, dock genom den ton, hvarpå det föres, ådrager sig
hans uppmärksamhet. Hans fader sitter på soffan med be-
nen utsträckta framför sig och trummar på brättet af sin
halmhatt. .. Så satt han och hörde på något, som hans moder
1 en hastig och brådskande ton meddelade honom.
»Det går bakut för oss, Edvard» hörde han sin moder
säga. »För Guds skull tänk på barnen, tänk på framtiden.»
Och derpå hördes hans faders stämma.
»Ah, bah! Jag skall göra mig af med segelbåten. -Och
måste vi också låta ett och annat papper flyga så taga vi
in det sedan.» Hans faders förlägna ansigte klarnade plöts-
ligt åter upp.
»Var inte orolig, var inte orolig, Julie. Låt mig bara
hållas. Allt blir nog bra igen.»
Så lemnar han rummet. Ett ögonblick derefter hör
Daniel hans basstämma mullra i förstugan.
»Hvad är det för ett slags papper, som pappa vill låta
flyga?» spörjer Daniel nyfiken tänkande på ett nytt slags
drakar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
