Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Herr Daniel af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXIII.
Hon skyndade hem med hjertat fullt af hopp och tack-
samhet. ’ Man fick lof att skynda sig. Om två år var sti-
pendiet ledigt oeh då — hade Museus förklarat — kunde
Daniel vara klar. På pastorns hjelp hängde nu alla deras
utsigter. Med det steg hön tagit var denna hjelp henne nu
tillförsäkrad. Ifrigt grep hon efter klocksträngen, då dörren
öppnas och det förstörda ansigtet af en person, som med
några förbindliga ord vill skynda förbi henne, möter hennes
blick. Hon igenkände med förskräckelse baronen. Hvad
kunde hafva bändt? Ädlingens artighet, som gälde ej blott
den bildade qvinnan utan äfven qvinnan af börd — ty
Daniels moder stammade från en gammal och ansedd familj
— ökade ännu mer henhnes bryderi. Hon framstammade
några ord till svar och knapt var tamburdörren tillsluten då
hon skyndade in i mottagningsrummet. Der stod stads-
kassören blossande röd 1 ansigtet och med mörk uppsyn.
Han förekom hennes frågor.
»Du ser hur det går, Julie, Han kommer och vill lex:
upp mig.i mitt eget hus. Angår det mig, frågar jag, om
Teun skjuter bort hararne för den der junkern? Tan kan
ju skicka skogvaktarne på honom! Puh! Men jag har mot-
tagit honom så, att han nog inte skall göra om det för andra
gången.»
»Och stipendiet, Eduard, och vår gosse», afbröt honom
hans hustru, medan hon förtviflad vred sina. händer.
»Aj, för tusan, ja, ja, det tänkte jag inte på.»
Två dagar derefter kom ett bref från pastorn. Daniel
steg upp från gin stol, när hans fader bröt det. Hans hjerta
satt honom i halsgropen och hans ansigte var hvitt som snö.
»Till min djupa ledsnad får jag meddela —»
När stadskassören hunnit till slutet och såg sig om efter
Daniel, hade gossen smugit sig ut ur rummet. Hans moder
steg upp och följde honom tigande.
En annan hade fått stipendiet. «+
Vorden allena kramade stadskassören ihop papperet
mellan fingrarne. För första gången i sitt lif kände han sig
ledsen och erfor denna stöt i hjertat, halft ånger, halft för-
skräckelse, som orsakad af pligtförsummelse, länge följer oss
i hälarne men slutligen upphinner oss och griper oss i kragen.
Ur Dagens Krönika. VIII, 1—38. | 39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
